Bells pares uppstår när ansiktsnervarna försvagas eller förlamas till följd av en skada på den sjunde hjärnnerven, även kallad ansiktsnerven. Tillståndet visar sig oftast som en hängande sida i ansiktet, svårighet att le med hela munnen samt ett öga som tåras och inte kan stängas helt.
Tillståndet har fått sitt namn efter den skotske kirurgen Sir Charles Bell, som studerade sambandet mellan den sjunde hjärnnerven och ansiktsmusklerna. Hans forskning lade grunden för den förståelse vi idag har om hur denna nerv styr ansiktets rörelser.
En infektion eller ett virus angriper den sjunde hjärnnerven, som då blir inflammerad och kläms i den smala benkanal som leder ut till ansiktet. Trycket som uppstår när nerven kläms skadar nervens skyddande hölje och stör signalöverföringen mellan nerven och ansiktsmusklerna. Resultatet blir en plötslig svaghet eller förlamning på ena sidan av ansiktet.
Förutom de redan nämnda symptomen kan Bells pares också ge:
Enligt informationswebbplatser om Bells pares drabbas cirka 1 av 5 000 personer varje år. Endast i USA rapporteras omkring 40 000 nya fall årligen, vilket gör tillståndet till den vanligaste orsaken till plötslig ansiktsförlamning.
Riskfaktorer för att insjukna i Bells pares inkluderar graviditet, övre luftvägsinfektion, diabetes samt att vara äldre än 15 men yngre än 60 år. Personer med nedsatt immunförsvar kan också löpa ökad risk.
De flesta som drabbas av Bells pares återhämtar sig spontant inom några veckor till månader. Kortisonbehandling kan ibland ges tidigt i sjukdomsförloppet för att minska inflammationen. Eftersom ögat på den drabbade sidan inte kan stängas helt är det viktigt att skydda det med konstgjorda tårar, ögonsalva eller en ögonbindel under natten för att undvika uttorkning och skada på hornhinnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online