Anfall är paroxysmal hypersynkrona neuronala urladdningar. Att förstå deras neurofysiologi guidar klassificering och terapi.
Initiering
- Epileptiskt fokus: Hyperexcitabelt neuronalt kluster (förlust av inhibition, förstärkt excitation, förändrad koppling).
- Depolariseringsförskjutning: Uthållig neuronell firing → fältpotential upptäckt på EEG.
Fortspridning
- Fokal: Begränsad till nätverk; kan spridas lokalt (Jacksonian march).
- Generaliserad: Snabb bilateral engagemang via thalamokortikala/kallosa banor.
Anfallstaxonomi (ILAE 2017)
Fokal uppkomst
- Medveten vs. försvårat medvetande.
- Motoriska (kloniska, toniska, myokloniska, automatismer) eller icke-motoriska (sensoriska, autonoma, kognitiva).
Generaliserad uppkomst
- Absens: 3 Hz spike-wave; kort stirr; barndom.
- Myokloniska: Blixtsnabba ryckningar.
- Kloniska: Rytmiska ryckningar.
- Toniska: Styvnande.
- Toniko-kloniska: Tonisk sedan klonisk fas; post-iktal förvirring.
- Atoniska: Plötslig tonusförlust (fallanfall).
EEG-korrelat
Interiktala epileptiforma urladdningar (spikar, skarpa vågor) markerar hyperexcitabilitet. Iktala mönster bekräftar typ och uppkomst.
Post-iktal fas
- Förvirring, trötthet, huvudvärk, Todds pares (tillfällig fokal svaghet).
- Varaktighet: minuter till timmar.
Att rikta initiering (fokusresektion), fortspridning (kallosotomi, neuromodulering) eller nätverksexcitabilitet (ASM, kost) utgör det terapeutiska arsenalen.
