En neuron är elektriskt aktiv tack vare den elektriska potentialskillnad som finns över dess cellmembran. Denna skillnad uppstår genom en ojämn fördelning av joner – framför allt natrium, kalium och klorid – mellan cellens insida och utsida.
När neuronet är i vila är cellens insida negativ i förhållande till utsidan. Det beror på att det finns fler kaliumjoner inne i cellen än utanför, medan det finns fler klorid- och natriumjoner utanför cellen än innanför. Denna potentialskillnad kallas vilopotential och ligger normalt runt −70 millivolt.
När neuronet stimuleras öppnas jonkanaler i cellmembranet, vilket gör att natriumjoner strömmar in i cellen medan kaliumjoner flödar ut. Insidan av cellen blir då positiv i förhållande till utsidan. Denna snabba förändring i elektrisk potential kallas en aktionspotential.
Aktionspotentialen färdas längs neuronets axon och transporterar information från cellkroppen till synapserna. Efter signalen återställer natrium-kalium-pumpen den ursprungliga jonfördelningen genom att aktivt pumpa ut natrium och in kalium, så att neuronet blir redo för nästa signal.
I synapsen leder aktionspotentialen till att signalsubstanser frisätts – kemiska budbärare som binder till receptorer på den postsynaptiska nervcellen. Denna bindning kan antingen utlösa en ny aktionspotential i den mottagande cellen eller hämma att en sådan bildas.
På detta sätt kommunicerar neuroner med varandra och överför information genom hela nervsystemet – från enkla reflexer till komplexa tankar och minnen. Den elektriska aktiviteten utgör därmed grunden för allt som nervsystemet åstadkommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online