Sensorsystem omvandlar miljöns energi till nervsignaler, vilket möjliggör perception, homeostas och anpassat beteende.
Universella bearbetningssteg
- Stimulusdetektering: Specialiserade receptorer (fotoreceptorer, hårceller, luktreceptorer, smakknoppar, mekanoreceptorer, termoreceptorer, nociceptorer).
- Transduktion: Receptorpotential → aktionspotentialer (graderade → allt-eller-intet).
- Transmission: Afferenta banor → thalamus (utom lukt) → primär sensorisk cortex.
- Perception: Kortikal integration → medvetet upplevelse.
- Multisensorisk integration: Superior colliculus, associationscortices (t.ex. audiovisuell).
- Adaptation: Receptornivå (fasisk/tonisk), kortikal (habituation, gain-kontroll).
- Motorisk utmatning: Reflexiv (vedragning) → volontär (målinriktad).
Homeostatisk övervakning
- Interoreceptorer: baroreceptorer (blodtryck), kemoreceptorer (pH, pO₂, pCO₂), osmoreceptorer, hypothalamiska termoreceptorer, mekanoreceptorer (urinblåsa, tarm).
- Autonoma och endokrina svar upprätthåller sollvärden.
Inlärning och minne
- Sensorisk input driver synaptisk plastisitet (hebbianska mekanismer).
- Perceptuell inlärning (förbättrad diskriminering).
- Rädslekonditionering (amygdala + sensoriska cortices).
Kommunikation
- Kemisk: Feromoner (vomeronasal/lukt).
- Akustisk: Vokalisationer.
- Visuell: Visningar, färgning.
- Taktil: Rengöring, kontakt.
Klinisk relevans
Sensoriska defekter (blindhet, dövhet, neuropati, anosmi) försvårar säkerhet, kommunikation, nutrition, kognition och humeur. Rehabilitering utnyttjar neuroplasticitet (korsmodal, enhetsassisterad).
