Hjärnstammen kopplar stora hjärnan till ryggmärgen, bestående av tre regioner packade med vitala kärnor och banor.
1. Mellan hjärnan (Mesencefalon)
- Takplattan (Tektum): Övre kuller (visuella reflexer), undre kuller (hörselreflexer).
- Takplattans ventrala del (Tegmentum): Röd kärna (motorisk), svart substans (dopamin → Parkinsons), periakveduktalt grått (smärtmodulering).
- Hjärnstammar (Cerebrale pedunkler): Kortikospinala/kortikobulbara banor.
- Kraniala nerver III (oculomotorius), IV (trochlearis) kärnor.
2. Bron (Pons / Metencefalon)
- Pontinska kärnor → cerebellär relä (kortiko-ponto-cerebellärt).
- Andningscentra: pneumotaktiskt, apneustiskt.
- Kraniala nerver V (trigeminus), VI (abducens), VII (facialis), VIII (vestibulokokleäris) kärnor.
- Sömn/vakna-reglering (locus coeruleus, REM-centra).
3. Förlängningen (Medulla oblongata / Myelencefalon)
- Vitala centra: hjärt-, kärlmotoriska, andningscentra (DRG/VRG).
- Pyramider (kortikospinal decussation), olivkärnor (inferiora olivära kärnor).
- Kraniala nerver IX (glossofaryngeus), X (vagus), XI (accessorius), XII (hypoglossus) kärnor.
- Area postrema (kemoreceptorutlösningszon för kräkning).
Klinisk betydelse
- Hjärnstamsinfarktsyndrom (locked-in, Wallenberg, Weber, Benedikt).
- Koma-bedömning (hjärnstamsreflexer).
- Hjärndöd bestämmande.
- Neurodegenerativa: PSP, MSA, Parkinsons (svart substans).
