Atoniska anfall är en av fyra typer av generaliserade anfall som patienter med epilepsi kan drabbas av. Epilepsi är en neurologisk sjukdom där hjärnceller i vissa delar av hjärnan fortsätter att avfyra signaler i stället för att frigöra elektrisk energi på ett kontrollerat sätt. Detta kan leda till övergående förvirring, ryckningar i armar och ben eller medvetslöshet. Resultatet blir anfall som antingen påverkar en del av hjärnan eller hela hjärnan, beroende på anfallstypens karaktär.
Medan anfall kan pågå i upp till en till två minuter kan atoniska anfall vara mycket korta. Endast noggranna medicinska undersökningar kan avgöra vilken typ av anfall en patient har haft.
Generaliserade anfall, inklusive atoniska anfall, även kallade "fallanfall", involverar hela hjärnan. Andra former av generaliserade anfall är absensanfall (petit mal), där patienten upplever perioder av "tyst blick" och lätta kroppsrörelser, ibland tillsammans med medvetandeförlust, samt myoklona anfall som yttrar sig som plötsliga ryck och ryckningar i extremiteterna.
Tonisk-kloniska anfall, de mest intensiva av alla generaliserade anfall, innebär medvetslöshet, stelning och skakningar av hela kroppen och i vissa fall även inkontinens. Generaliserade anfall som de atoniska skiljer sig från fokala (partiella) anfall, som endast involverar en del av hjärnan och ger upphov till förändringar i humör eller perception av lukt, smak och ljud, ofrivilliga ryckningar i en arm eller ett ben, nedsatt medvetande med trance-liknande stirrande samt repetitiva rörelser som tuggning, sväljning och handgnidning.
Atoniska anfall kallas även astatiska eller akinetiska anfall. Ett atoniskt anfall inträffar helt utan varningsförnimmelse och yttrar sig som plötsligt hängande ögonlock, huvudnickning, förlust av hållning och sammanbrott när man står, orsakat av en plötslig förlust av muskeltonus. Dessa anfall varar vanligtvis i cirka 15 sekunder och kan, men behöver inte, leda till medvetslöshet.
Många som drabbas av atoniska anfall faller omkull med full kraft när de står. Skadorna från sådana fall medför ytterligare risker, exempelvis huvud- och ansiktsskador samt svåra blåmärken. Personer som ofta får atoniska anfall väljer därför ofta att bära skyddande hjälm för att skydda huvudet vid ett plötsligt fall.
Patienter där misstanke om epilepsi finns genomgår omfattande medicinska undersökningar som börjar med en neurologisk och beteendemässig bedömning på mottagningen, där läkaren – oftast en neurolog – utvärderar motoriska förmågor, beteende och intellektuell kapacitet. Utöver blodprov för att utesluta underliggande tillstånd som anemi eller diabetes, som kan orsaka anfall, görs även tester för att upptäcka avvikelser i hjärnan.
Det vanligaste testet för att diagnostisera epilepsi är elektroencefalografi (EEG), som analyserar mönstret i patientens hjärnvågor. Andra undersökningar kan omfatta datortomografi (DT), magnetresonanstomografi (MR) och positronemissionstomografi (PET).
Tyvärr är atoniska anfall ofta resistenta mot konventionell läkemedelsbehandling. Enligt forskning från International League Against Epilepsy (ILAE) från 2004 har dock nyare läkemedel som lamotrigin, felbamat och topiramat minskat frekvensen av atoniska anfall hos vissa patienter. Enligt ILAE anses valproinsyra i kombination med lamotrigin vara det "valda behandlingsalternativet" för atoniska anfall.
Ett kirurgiskt ingrepp som kallas kallosotomi är ett alternativ för patienter som inte svarar på läkemedelsbehandling. Information från ILAE visar att patienter med toniska och atoniska anfall upplevde en minskning av anfallsfrekvensen med hela 80 procent efter en kallosotomi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online