Dietyleter utövar anestetiska effekter främst genom potensiering av GABAA-receptorer (ligandgated Cl- kanaler).
Molekylär verkan
- Binder till en distinkt allosterisk plats på GABAA-receptorn.
- Ökar GABA-affinitet och/eller ökar kanalens öppna sannolikhet/varaktighet.
- → Ökad Cl- influx → neural hyperpolarisering → minskad excitabilitet.
Ytterligare mål
- Hämmning av exciterande kanaler: NMDA (glutamat), nAChR, spänningsberoende Na+/Ca2+ kanaler.
- Två-porig K+ kanaler (TREK-1) aktivering → hyperpolarisering.
Systemeffekter
- Depression av retikulärt aktiverande system → omedvetenhet.
- Immobilitet (ryggmärg).
- Analgesi (supraspinal/spinal).
- Autonom instabilitet (sympatisk stimulering → takykardi, hypertoni; myokardial depression vid djupa plan).
- Andningsdepression (dosberoende).
Historisk kontext
Första offentliga demonstrationen (1846, Morton). Ersatts av halogenerade ämnen (halothan, isofluran, sevofluran) på grund av brandfarlighet, långsam induktion/återvaknande, PONV, miljöproblem. Används fortfarande i resursbegränsade inställningar.