Fibula är det mindre av de två långa benen i underbenet. Det ligger på benets ytter- eller lateralsida och är fäst vid det andra långa benet (tibia) i både toppen och botten genom starka ligament. Fibula är ett smalt ben som inte bär någon större vikt; dess främsta funktion är att fungera som fästpunkt för muskler.
Behandlingen av en fibulafraktur beror på flera olika faktorer, bland annat vilken del av benet som är brutet och hur allvarligt skadan är.
Det finns två huvudsakliga sätt på vilket ett ben som fibula kan brytas. Det ena är genom ett akut trauma, till exempel ett fall eller en bilolycka, och det andra är en stressfraktur som orsakas av repetitiva rörelser, exempelvis löpning. Om benet sticker ut genom huden vid frakturen talar man om en öppen fraktur, vilket kräver omedelbar akutvård.
Frakturer kan uppstå var som helst längs benet, men skadans svårighetsgrad – och därmed prognosen för återhämtning – beror på var frakturen sitter. Fibula kan delas in i tre huvuddelar: proximala delen (närmast knät), mitten av benet (mid-shaft) och distala delen (närmast foten). En fraktur på den proximala delen eller mitt på benet är oftast mindre allvarlig än en fraktur på den distala delen.
Den distala delen av fibula kallas laterala malleolen och är lätt att identifiera som den stora utskjutande knölen på utsidan av fotleden. En fraktur på denna del ger ofta allvarligare symtom och större funktionsnedsättning.
Akuta eller öppna frakturer i fibula kännetecknas av plötslig smärta, snabb svullnad, nedsatt funktion, ömhet, eventuell missbildning, blåmärken och ibland ett hörbart "knäck" eller "smäll".
Patienter med stressfrakturer har också ömhet och svullnad samt eventuellt viss nedsatt funktion, men smärtan kan försvinna i vila, vilket gör att personen avfärdar skadan eller inte söker vård.
Som med alla frakturer är det enda sättet att få säkerhet att göra en röntgenundersökning och låta en läkare granska bilderna.
En fraktur som inte har gått genom huden eller ledvridits ur läge behandlas direkt med vila, is, kompression och högläge (så kallad PRICE-behandling). Vila från aktivitet pågår i flera dagar tills smärtan och svullnaden har lagt sig. Ett gips behövs vanligtvis inte vid enkla frakturer. Det är dock viktigt att kontakta läkare om du misstänker en fraktur, eftersom de kan rekommendera kryckor eller en gångsko (walker) för att minska smärtan.
Frakturer på den distala fibulan är mer komplexa eftersom ligament fäster här och eftersom stabiliteten i fotleden är avgörande för all belastning. Allvarliga frakturer med urartad eller förskjuten benstump kräver ofta kirurgi för att insätta plattor och/eller skruvar. Det är mycket viktigt att uppsöka läkare om du misstänker en fraktur i detta område.
Stressfrakturer behandlas med vila från aktivitet i 14 dagar, och kryckor rekommenderas för att minska smärtan vid gång. Efter denna period baseras återgången till aktivitet på patientens smärtnivå. Belastningsfria aktiviteter som simning, cykling på stationär cykel eller styrketräning för överkroppen uppmuntras för att förebygga muskelförlust. Vid stressfrakturer bör full återgång till träning åtföljas av en förändring av den träningsmetod som orsakade frakturen.
Läkningstiden varierar beroende på frakturens placering, typ och svårighetsgrad, men tar vanligtvis 4 till 6 veckor. Om operation eller gipsning krävs, till exempel vid en öppen eller urartad fraktur, kan läkningstiden bli längre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online