Axeln är kroppens mest rörliga led, men den är också särskilt utsatt för obehag och skidor orsakade av inflammation, svullnad och skadade senor. Axelskador är mycket vanliga och kan variera från en förvriden axel till följd av en olycka eller fall, till frakturer på skulderbladet eller nyckelbenet.
Axelfrakturer drabbar oftast nyckelbenet (klavikeln), överarmens övre del (proximala humerus) eller skulderbladet (scapula). De flesta typer av axelfrakturer kan behandlas utan operation, med hjälp av fysioterapi, immobilisering och rehabilitering.
De flesta nyckelbensfrakturer kan behandlas utan operation. Kirurgi krävs endast vid en öppen fraktur, där benet brutit igenom huden, eller om benet ligger alltför felaktigt. Operationen innebär vanligtvis att frakturen fixeras med skruvar, spikar eller plattor inuti benet.
Frakturer på överarmens övre del kan oftast också behandlas utan invasiv kirurgi, så länge benfragmenten inte har förskjutits ur sitt ursprungliga läge. Om fragmenten är förskjutna krävs en operation. Ingreppet liknar det som utförs vid öppna frakturer och innebär att frakturen stabiliseras med stift, plattor och skruvar. I vissa fall krävs även en axelprotes, det vill säga ett byte av axelleden.
Skulderbladsfrakturer kan i regel också behandlas utan operation. Behandlingen består vanligtvis av att axeln vilar i en arm slinga eller en immobiliserande bandage. Smärtstillande läkemedel och kylning med is används dessutom för att lindra besvären under läkningsprocessen.
Efter operation eller avslutad behandling tar återhämtningen normalt flera veckor upp till några månader i anspråk. Det skadade området behöver ofta hållas stilla under en tid, vilket sedan följs av en rehabiliteringsperiod.
Vid mindre allvarliga skador sker återhämtningen vanligtvis inom fyra till sex veckor. Fysioterapi med riktade axelövningar är då avgörande för att återfå styrka och rörlighet i både ben och muskler.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online