Korsbensfrakturer: Från stabila till instabila
Korsbensfrakturer orsakas av högenergisk trauma (fall, bilkollisioner) eller insufficiens (osteoporos). Klassifikationssystem (Denis, Isler) guidar behandlingsbeslut.
Initial utvärdering
- ATLS-protokoll med log-roll-försiktighet.
- AP bäckenröntgen, CT bäcken med 3D-rekonstruktion.
- Neurologisk undersökning: saddelparestesi, tarm/blåsfunktion, nedre extremiteters styrka och känsla.
Behandling efter stabilitet
- Stabila (Denis zon 1, zon 2 icke-förskjuten): Skyddat viktbärande (vandrarstol/kryckor) i 6–8 veckor; smärtlindring; VTE-profilax.
- Instabila (zon 2 förskjuten, zon 3, spinopelvisk dissociation): Kirurgisk fixering – perkutana iliosakralskruvar, lumbopelvisk fixering, eller öppen reduktion intern fixering.
- Insufficiensfrakturer: Skyddat viktbärande; teriparatid kan accelerera läkning.
Rehabilitering
- Progressivt viktbärande per kirurgprotokoll.
- Core-stabilisering, gluteal styrka, gangträning.
- Tarm/blåsreträning om neurogen dysfunktion finns.
Uppföljning
- Seriell bilddiagnostik vid 6 veckor, 12 veckor och 6 månader.
- Övervaka för non-union, materialbrott, sen neurologiskt deficit.
