När ett bentransplantat behövs, till exempel vid ortopedisk kirurgi, käkkirurgi eller ryggradsoperationer, kan benet hämtas från flera olika delar av kroppen. Vilken plats man väljer beror på hur mycket ben som krävs samt typen och omfattningen av ingreppet. Nedan följer de vanligaste donatorplatserna.
Höftbenskammen är den absolut vanligaste platsen för bentransplantation. Här finns stora mängder starkt svampben av hög kvalitet. Benet tas från toppen av höftbenet, strax under midjan.
Skenbenet är en annan vanlig donatorplats. Benet tas från framsidan av skenbenet, strax nedanför knäleden. Detta alternativ används ofta när måttliga mängder ben behövs.
Fibula är det tunnare ben som löper längs skenbenets utsida. Det används framför allt när en mindre mängd ben räcker, men kan även tas som fritt transplantat vid större rekonstruktioner.
Överarmsbenet kan användas när en större mängd ben krävs. Benet tas då från överarmen, strax under axeln.
Revben kan också utgöra källa till bentransplantat, särskilt vid rekonstruktion av bröstkorgens vägg eller i samband med vissa typer av ryggradsoperationer där bentransplantat behövs.
Ett bentransplantat som tas från patientens egen kropp kallas autologt transplantat. Fördelen är att risken för avstötning är minimal och att benet läker bra, medan nackdelen är smärta och en sårvän vid donatorplatsen. Därför väger kirurgen alltid noggrant nytta mot risker innan val av donatorplats görs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online