När en läkare misstänker att du har en bunion, alltså en snedställning av stortån mot de övriga tårna, är röntgenundersökning ett viktigt verktyg för att bedöma hur uttalad deformiteten är och vilken behandling som passar bäst. På röntgenbilden kan läkaren identifiera flera typiska förändringar.
Röntgenbilden visar tydligt hur mycket stortån (hallux) lutar åt sidan, mot de mindre tårna. Graden av avvikelse mäts ofta i vinklar och hjälper läkaren att klassificera svårighetsgraden av besväret.
På den inre (mediala) sidan av första mellanfotsbenets huvud syns ofta en benutväxt, en så kallad osteofyt. Detta motsvarar den knöl som brukar vara synlig och öm på fotens insida vid en bunion.
En smalare ledspalt i första tåleden (MTP-leden) tyder på förlust av ledbrosk. Eftersom brosk inte syns på röntgen – det låter strålarna passera igenom – indikerar ett förträngt ledutrymme att broskskiktet i leden tunnats ut. Detta är ett tecken på degenerativ ledsjukdom, även kallad artros.
Under stortåns led finns två små ben, sesamben, som kan bli framträdande eller förstorade vid bunion. Ibland kan dessa sesamben också utveckla benpålagringar, så kallade sporrar, vilket kan ge ytterligare besvär.
Det är vanligt att huvudet på andra mellanfotsbenet blir mer belastat och framträdande. Detta kan i sin tur pressa stortån ännu längre åt sidan och därmed förstärka snedställningen över tid.
Genom att analysera dessa fynd får läkaren en fullständig bild av deformiteten – från tåns vinkel och broskstatus till tillståndet i omgivande benstrukturer. Informationen ligger till grund för val av behandling, oavsett om det handlar om anpassade skor, inlägg eller en kirurgisk korrigering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online