En person som drabbats av strålningsförgiftning blir sjuk efter att ha utsatts för för höga doser strålning över hela kroppen. Detta kan ske till följd av olyckor eller attacker vid kärnkraftsanläggningar, eller genom överexponering i samband med medicinska behandlingar. Strålsjuka kan orsakas av en akut exponering för stora mängder strålning på en gång, eller av kronisk exponering där mindre mängder strålning tillförs under många års tid. Behandlingen av strålsjuka fokuserar på två saker: att förebygga vävnadsskador orsakade av strålningen och att behandla de symtom som uppstår.
Under ett strålningsnödläge ska du endast hjälpa offer på platsen om du själv är skyddad mot strålexponering med lämplig skyddsutrustning. Om du är skyddad, flytta offret till ett område där hen inte fortsätter att utsättas för strålning. När ni kommit i säkerhet på avstånd från händelseplatsen ska offret triageras för att bedöma andning och puls. Utför hjärt-lungräddning om det behövs.
Förebygg fortsatt exponering genom att ta av offret kläderna. Tvätta sedan personen med tvål och vatten, samtidigt som du hanterar synliga brännskador eller sår varsamt. Radioaktiva partiklar stannar kvar på hud och kläder även efter att offret flyttats från platsen. Genom att ta bort kläderna och tvätta bort partiklarna förhindras ytterligare kontaminering av kroppens vävnader.
Den medicinska vården av strålningsoffer syftar till att eliminera radioaktiva ämnen från kroppens vävnader och organ samt att förebygga komplikationer orsakade av strålningen. Om du får diagnosen strålningsförgiftning kan läkaren administrera kaliumjodid. Kaliumjodid är inte radioaktivt. Finns det radioaktivt jod i kroppen samlas det i sköldkörteln och blir giftigt. Genom att tillföra icke-radioaktivt kaliumjodid mättas sköldkörteln och blockeras från att ta upp det radioaktiva jodet, vilket skyddar den från kontaminering.
Strålning kan skada eller förstöra benmärgen och de vita blodkroppar som bildas där. Läkare behandlar detta med proteinbaserade läkemedel som återuppbygger antalet vita blodkroppar och hjälper kroppen att bekämpa infektioner. Strålning skadar även de röda blodkropparna, och därför kan patienter behöva blodtransfusioner som ersättning.
Preussiskt blå är ett färgämne som binder till radioaktiva partiklar i kroppen och hjälper kroppen att avlägsna dem via avföringen. Dietylentriaminpentaättiksyra (DTPA) binder till metaller och används av läkare för att binda till radioaktiva metaller i kroppen, exempelvis plutonium, och på så sätt hjälpa dem att lämna kroppen. Ämnen som lämnar kroppen passerar genom urinvägarna och tarmsystemet och utsöndras via urin eller avföring.
Läkare behandlar komplikationer från strålningsförgiftning allt eftersom de uppstår. Ett exempel är att ett lågt antal vita blodkroppar kan leda till infektioner, vilka behandlas med antibiotika. Vårdpersonal behandlar också besvärande eller farliga symtom på strålsjukan, som feber, illamående och uttorkning, med läkemedel, vätsketillskott och vila.
Om stråldosen varit tillräckligt hög – över 8 gray (Gy) – är chansen att överleva strålningsförgiftningen extremt liten. I sådana fall behandlas offret enbart för att lindra obehag. Läkare ger smärtlindring och vätska, men låter patienten dö naturligt. En psykolog kan i ett sådant läge ge patienten stöd för att lindra det känslomässiga lidandet.
Om strålsjukan behandlas framgångsrikt går den över, och offret drabbas inte av permanenta skador från själva exponeringen. När strålningen väl eliminerats ur kroppen lämnar den inga spår i vävnader och organ. Patienter som haft strålsjuka löper dock en betydligt större risk än resten av befolkningen att utveckla cancer senare i livet. Läkare rekommenderar därför samtal och stöd för drabbade som oroar sig för sin framtida cancerrisk. Regelbundna hälsokontroller och undersökningar kan upptäcka cancer i ett tidigt och behandlingsbart skede.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online