Jod (I, Atomnummer 53)
Upptäckt av Bernard Courtois (1811) ur sjögräsaska. Tungast stabil halogen. Essentiellt spårämne för sköldkörtelhormonsyntes (T3/T4).
Fysikaliska/Kemiska egenskaper
- Fast: Glansiga, purpursvarta kristaller. Sublimerar vid 114 °C → violett ånga.
- Löslighet: Dålig i vatten; löslig i etanol, KI-lösning (bildar I₃⁻), kloroform, CCl₄.
- Jodtinktur: 2–7 % I₂ + KI i etanol/vatten → brunaktig lösning. Klassisk antiseptikum.
- Lugols lösning: 5 % I₂ + 10 % KI i vatten – högre jodhalt, mindre alkohol.
- Povidon-jod (Betadine): Jod komplexat med povidon – långsamm frigivning, mindre irritation, standard kirurgisk preparering.
Varför det mörkar glas
- Jodånga (sublimation) avlägsnas på kyla glasytor som tunna filmer.
- Tunfilminterferens + absorption → brun/guld/metallisk glans.
- Används historiskt i "jodglas" för fotografi (ljusfilter) och vissa optiska tillämpningar.
Medicinska användningsområden
- Antiseptikum: Hudpreparering (povidon-jod), sårspolning.
- Sköldkörtel: Radioaktivt J-131 (ablation av sköldkörtelcancer/hyperthyroide); stabil KI (sköldkörtelblockad vid radiationsnödfall).
- Kontrastmedel: Jodinerat CT-kontrast (iohexol, iodixanol).
- Tillskott: Joderat salt, prenatala vitaminer – förebygger struma, kretinism.
Övriga tillämpningar
- Fotografi (silverjodid), katalys, färger, vattenrening (jodtabletter), analytisk kemi (stärkelse-jodid-test).
Säkerhet
- Överflödigt jod kan utlösa hyper/hypotyreos (Wolff-Chaikoff, Jod-Basedow).
- Topiskt: Irritation, allergi (sällan sann jodallergi; oftast mot povidon eller andra komponenter).
