Betablockerare, även kallade beta-adrenerga receptorblockerare, är receptbelagda läkemedel som påverkar det sympatiska nervsystemet genom att blockera hormonerna adrenalin och noradrenalin från att binda till kroppens beta-receptorer. Dessa hormoner utlöser den så kallade "kamp eller flykt"-reaktionen, som ökar kroppsfunktioner som hjärtfrekvens och blodtryck – två tillstånd som läkare ofta skriver ut betablockerare mot.
Betablockerare hindrar hormonerna från att binda till beta-1-receptorer och beta-2-receptorer, vilket möjliggör behandling av sjukdomar som hjärtsvikt, arytmier, kärlkramp (angina), hypertoni, glaukom, förhöjt ögontryck och migrän. Beta-1-receptorer finns främst i ögat, hjärtat och njurarna, medan beta-2-receptorer återfinns i levern, livmodern, blodkärlen, lungorna, mag-tarmkanalen och skelettmusklerna.
Kardioselektiva betablockerare blockerar i första hand beta-1-receptorer och används för att behandla tillstånd som rör hjärtat och blodkärlen. Ett vanligt exempel är metoprolol (Lopressor, Toprol-XL), som används vid hjärtsvikt, kärlkramp och högt blodtryck. Denna typ av betablockerare har dessutom visats förbättra överlevnaden efter en hjärtinfarkt. Andra kardioselektiva preparat är acebutolol (Sectral), atenolol (Tenormin) och nebivolol (Bystolic). Enligt Mayo Clinic ordineras dock betablockerare inte som förstahandsval mot högt blodtryck, utan endast när andra läkemedel inte ger tillräcklig effekt.
Icke-selektiva betablockerare blockerar både beta-1- och beta-2-receptorerna. Exempel på dessa läkemedel är timolol (Betimol, Blocadren, Istalol, Timoptic) och propranolol (Inderal, Inderal LA, InnoPran XL). Timolol sänker högt blodtryck, förebygger migrän och minskar risken för hjärtinfarkt. I form av ögondroppar används läkemedlet även mot förhöjt ögontryck och glaukom. Propranolol minskar hjärtats arbetsbörda och bidrar därmed till att reducera komplikationer och skador i samband med långvarig hypertoni.
Vissa betablockerare, exempelvis pindolol (Visken), har så kallad inneboende symtomimimetisk aktivitet (ISA). Det innebär att läkemedlet ger en svag stimulerande effekt som liknar adrenalinets och noradrenalins verkan, enligt Cardiovascular Pharmacology Concepts. Eftersom blockeringen därmed blir något svagare kan blodtryck och hjärtfrekvens stiga marginellt, vilket gynnar patienter som drabbats av bradykardi – en onormalt långsam hjärtfrekvens under 60 slag per minut orsakad av långvarig behandling med betablockerare.
Några betablockerare, bland annat carvedilol (Coreg, Coreg CR) och labetalol (Trandate), blockerar både beta- och alfareceptorer. Genom att hämma de alfa-adrenoceptorer som får muskelvävnaden i blodkärlen att dra ihop sig verkar läkemedlen kärlvidgande (vasodilaterande). Musklerna i kärlen slappnar av, vilket sänker blodtrycket, och läkemedlen används därför vid behandling av hypertoni samt hjärtsvikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online