Betablockerare är läkemedel som ofta förskrivs för att behandla hjärt-kärlsjukdomar samt flera andra tillstånd. Deras goda effekt beror till stor del på att de inte har bara ett, utan flera olika verkningsställen i kroppen. Det gör dem till en mångsidig grupp läkemedel som kan hjälpa patienter med mycket skilda besvär.
Enligt Rxlist.com används betablockerare effektivt vid en rad olika åkommor, bland annat högt blodtryck (hypertoni), hjärtsvikt, kärlkramp (angina pectoris), migrän, förmaksflimmer, fibromyalgi och ångest. Läkemedlen kan även användas efter en hjärtinfarkt för att skydda hjärtat och minska risken för nya komplikationer.
Betablockerare hindrar stresshormonerna noradrenalin och adrenalin från att binda till kroppens betareceptorer. På så sätt dämpas de signaler som annars får hjärtat att slå snabbare och hårdare. Det finns tre olika typer av betareceptorer, belägna på olika ställen i kroppen, som dessa läkemedel riktar sig mot.
Betablockerare anses ha mer än ett verkningsställe, framför allt i hjärtat och njurarna. De har dessutom visats blockera receptorer i lungorna, mag-tarmkanalen, levern, livmodern, den glatta kärlmuskulaturen, skelettmusklerna samt i fettceller. Den breda spridningen av receptorer förklarar varför läkemedelgruppen kan påverka så många olika organ och funktioner samtidigt.
Enligt science.jrank.org har det vetenskapligt bevisats att betablockerare minskar njurarnas produktion av renin. Renin är ett enzym som är avgörande för bildningen av ett hormon som höjer blodtrycket. Genom att hämma denna process bidrar läkemedlen till att sänka blodtrycket, vilket är särskilt viktigt vid hypertoni.
Betablockerare får även artärerna att slappna av. De begränsar ansträngningens effekter på hjärtat genom att låta blodet flöda lättare och snabbare genom kärlen. Resultatet blir att hjärtat inte behöver arbeta lika hårt, vilket lindrar både kärlkramp och andra hjärtrelaterade besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online