Vilken LDL-kolesterolnivå är önskvärd?

Läkare använder kolesteroltester för att bedöma en patients risk att utveckla kranskärlssjukdom. Ett av de viktigaste värdena är nivån av LDL-kolesterol (low-density lipoprotein). Till skillnad från HDL, det så kallade "godartade" kolesterolet, ökar höga halter av LDL-kolesterol risken för hjärtinfarkt eller stroke. Därför är det viktigt att veta vilka LDL-nivåer som betraktas som önskvärda.

Vad är ateroskleros?

Ateroskleros uppstår när kolesterol och andra ämnen ansamlas på artärernas väggar. Med tiden härdar dessa avlagringar och bildar plack, vilket förtränger blodkärlen och hindrar det blodflöde som hjärta, hjärna och andra organ behöver för att fungera正常. Det är framför allt LDL-kolesterolen som ansamlas på artärväggarna och driver utvecklingen av ateroskleros – därav dess smeknamn "det onda kolesterolet".

Vilka LDL-nivåer rekommenderas?

Enligt American Heart Association stiger risken för kranskärlssjukdom i takt med att LDL-kolesterolvärdet ökar. En nivå under 100 mg/dl (motsvarande cirka 2,6 mmol/l) betraktas som optimal för de flesta människor.

Cleveland Clinic, som av U.S. News & World Report rankats som USA:s främsta hjärtsjukhus, går ännu längre för en viss patientgrupp: personer som redan har kranskärlssjukdom eller andra högriskfaktorer rekommenderas att hålla sitt LDL under 70 mg/dl (cirka 1,8 mmol/l). I vissa fall av mycket hög risk kan ännu lägre målvärden övervägas.

Hur sänker man sina LDL-nivåer?

Den första linjen i behandlingen består av livsstilsförändringar. Att äta ett hjärtvänligt kostmönster rikt på grönsaker, fullkorn och omättat fett, motionera regelbundet, hålla en hälsosam vikt och undvika tobaksrök kan alla bidra till att sänka kolesterolvärdet.

När livsstilsförändringar inte räcker till för att nå målvärdet kan läkare förskriva läkemedel, oftast från gruppen statiner. Statiner sänker kolesterolproduktionen i levern och gör det möjligt för patienter med hög risk för hjärtsjukdom att uppnå de mycket låga LDL-nivåer som idag rekommenderas. Behandlingen bör alltid sker i samråd med läkare, som kan bedöma din totala riskprofil och anpassa målvärdena efter dina förutsättningar.