Hjärtrehabilitering omfattar mycket mer än enbart fysisk träning – det är en helhetsinriktad rehabilitering som även inkluderar emotionellt stöd, utbildning och kostrådgivning. Patienter som drabbats av hjärtinfarkt eller genomgått hjärtkirurgi kan genom programmet återfå styrka, minska riskerna för framtida problem och förebygga att tillståndet förvärras. Både American Heart Association och American College of Cardiology rekommenderar hjärtrehabilitering som en viktig del av behandlingen. Träningsprotokollet består av tre faser som anpassas individuellt efter varje patients förutsättningar.
Under den första fasen av träningsprogrammet uppmuntras patienten att gå kortare sträckor. Denna fas påbörjas redan under själva sjukhusvistelsen. I samband med utskrivningen görs dessutom en medicinsk utvärdering för att identifiera eventuella riskfaktorer som kan begränsa den fysiska aktiviteten framöver.
Fas II fokuserar på fysisk aktivitet som stärker både hjärta och kropp. Träningen kan omfatta rodd, promenader, cykling och lätt styrketräning. Utbildning om kost och livsstil är en central del av programmet, eftersom rätt matvanor kan förebygga nya hjärtinfarkter. En individuell näringsplan tas fram där fettrik och saltrik mat elimineras, och rökning samt hög alkoholkonsumtion avråds starkt.
Depression är vanligt förekommande efter hjärtkirurgi och hjärtinfarkt. Därför erbjuds samtalsterapi som en del av rehabiliteringen, och medicinering kan ges vid behov för att lindra symtomen. Patienten deltar vanligtvis i två till tre pass per vecka under cirka 36 veckor. Hjärtrehabiliteringen hjälper patienten tillbaka till ett normalt liv och har visat sig vara framgångsrik när det gäller att återställa god hjärthälsa.
Den tredje fasen innebär fortsatt träning med två pass per vecka under flera veckors tid. Att lära sig hantera stress, hålla en bra kost och bibehålla regelbunden fysisk aktivitet ger de praktiska färdigheter som krävs för långsiktig framgång och ett varaktigt friskare liv.
Enligt American Heart Association bör träningsprotokollet för patienter med hjärtsjukdom eller efter hjärtkirurgi innehålla tre typer av muskelträning. Målet är att belasta hjärtat med volym snarare än tryck. Detta uppnås genom isometrisk träning (muskelkontraktion utan rörelse), isotonisk träning (muskelkontraktion med rörelse) samt resistiv träning (en kombination av de båda metoderna).
Fysisk aktivitet stimulerar dessutom produktionen av kväveoxid, som spelar en viktig roll vid vasodilatation – alltså utvidgning av blodkärlen. Detta kan bidra till ett friskare hjärta hos patienter med kardiovaskulär sjukdom.
Ibland kan patienter dock skada sig i samband med fysisk aktivitet, exempelvis genom muskelsträckning eller benbrott. Vissa patienter lämpar sig inte heller för hjärtrehabiliterande träning överhuvudtaget, beroende på hur allvarligt deras tillstånd är. Därför sker alltid en noggrann medicinsk bedömning innan programmet påbörjas.
Kardiologer vid Boston Children's Hospital rapporterade år 2006 att barn med hjärtsjukdom drog betydande nytta av hjärtrehabiliterande träning. I studien deltog 15 patienter i åldern åtta till 17 år, som genomförde hjärtträning efter ett rehabiliteringsprogram på 12 veckor. Resultatet blev förbättrad fysisk kapacitet, ökad självkänsla samt bättre beteende och emotionellt välbefinnande – vilket visar att hjärtrehabilitering kan gynna patienter i alla åldrar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online