Djup ventrombos (DVT) är en blodpropp som bildas i en stor, djupt liggande ven – oftast i underbenet. Behandlingen har tre huvudmål: att hindra proppen från att växa, att hjälpa kroppen att lösa upp den och att förhindra att delar av proppen lossnar och vandrar till lungorna, där de kan orsaka en livshotande lungemboli.
Antikoagulantia, ofta kallade blodförtunnande läkemedel, gör inte själva proppen mindre, men hindrar den från att växa och nya proppar från att bildas medan kroppen gradvis bryter ner den befintliga. Behandlingen påbörjas vanligtvis med heparininjektioner under de första dagarna, följt av warfarintabletter som tas i flera månader. Under behandlingstiden övervakar läkaren regelbundet blodets koagulering för att kunna justera dosen.
Trombolytika, även kallade proppupplösande läkemedel, bryter aktivt ner blodproppar. De ges intravenöst och används endast vid de allvarligaste fallen, eftersom risken för kraftiga blödningar är betydande. Denna behandling sker därför alltid under noggrann övervakning på sjukhus.
Om läkemedelsbehandlingen inte ger tillräcklig effekt, eller om patienten inte tål antikoagulantia, kan läkaren placera ett litet metallfilter – ofta kallat paraplyfilter – i vena cava, den stora vena som leder blod från underkroppen till hjärtat. Filtret fungerar som ett skydd som fångar upp lösgjorda blodproppar och hindrar dem från att nå lungorna.
Kompressionsstrumpor trycker mot underbenen och minskar blodansamlingen samt risken för att blodet koagulerar. Mayo Clinic rekommenderar att man bär kompressionsstrumpor i ett år efter att DVT har utvecklats. Strumporna hjälper dessutom till att förebygga posttrombotiskt syndrom, som kan orsaka långvarig svullnad och smärta i benet.
Vid mycket stora blodproppar kan kirurgi bli nödvändig för att ta bort proppen ur venen. Detta är dock en ovanlig behandlingsform för DVT, eftersom moderna läkemedel i de flesta fall räcker för att behandla tillståndet effektivt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online