En flebolit – av latinets "phlebo" (blodåder) och "lith" (sten) – är en liten sten i en ven som bildas genom ansamling av kalciumavlagringar. Fleboliter förekommer oftast i bäckenregionen, och eftersom kvinnor har fler vener i det området löper de högre risk att utveckla denna typ av sten. I de flesta fall är fleboliter inte kliniskt betydelsefulla och orsakar inga symtom, men det finns situationer där en flebolit misstänks ligga bakom ett annat tillstånd och därför kräver närmare utredning.
Smärta i buken, bäckenet, höfterna eller ländryggen är det vanligaste symtom som patienter rapporterar. Smärtan är oftast förknippad med en liknande typ av sten i urinvägarna, som omfattar njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. Dock kan förekomsten av en eller flera fleboliter – även utan att det finns en urinledarsten (en njursten som fastnat i urinledaren) – orsaka denna typ av smärta.
Patienter med flebolit kan utveckla trombos, det vill säga en blodpropp. Särskilt när fleboliten är större kan blodflödet i venen hindras, vilket orsakar stas (lågt blodflöde) som i sin tur kan leda till att en propp bildas.
Alternativt kan en flebolit vara ett tecken på trombos, eftersom stenen kan ha börjat som en liten blodpropp som sedan förkalkats med tiden.
Förekomsten av en flebolit kan tyda på ett varicöst tillstånd i bäckenvenerna, vilket innebär att venerna är utvidgade. Denna utvidgning kan uppstå på grund av höga nivåer av hormoner som östrogen, som är en vasodilator – ett ämne som förmår vidga blodkärlen. Varicösa vener i bäckenet kan i sin tur orsaka kronisk bäckensmärta.
En flebolit i en ven nära njuren eller urinblåsan kan ge symtom som liknar dem en urinledarsten skulle orsaka, inklusive smärta och obehag. Det gör det avgörande att identifiera stenens exakta läge, så att rätt behandling kan sättas in i tid.
Fleboliter upptäcks oftast i samband med en röntgenundersökning som görs av ett annat medicinskt skäl, eller för att hitta en misstänkt urinledarsten. Eftersom båda typerna av stenar syns som små vita fläckar på röntgenbilden kan det vara svårt att avgöra om stenen ligger i en ven eller i urinvägarna. För att fastställa det exakta läget kan läkaren utföra en IVP-undersökning (intravenös pyelografi), där ett kontrastmedel injiceras i en ven varefter röntgenbilder tas med jämna mellanrum. Kontrastmedlet passerar genom urinvägarna och ger en tydlig kontrast, vilket gör det möjligt att avgöra var stenen exakt befinner sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online