Hjärtat är ett av kroppens viktigaste organ. Dess uppgift är att cirkulera blod genom det kardiovaskulära systemet för att försörja kroppens vävnader med näringsämnen och syre. När läkare ska bedöma en patients hjärthälsa lyssnar de på ljudet som hjärtat alstrar när det pumpar blod. Finns det en avvikelse i hjärtats anatomi blir ljudet annorlunda än hos personer med friska hjärtan. Denna ljudavvikelse kallas blåsa, eller blåsljud, och kan användas av kardiologer för att diagnostisera specifika missbildningar.
Hjärtat består av muskelvävnad, nerver, blodkärl och en minimal mängd fett, och är indelat i fyra kamrar. Dessa kamrar skiljs åt av klaffar som hindrar blodet från att strömma baklänges. Hos friska individer skickas blod från hjärtat till lungorna, där det syresätts, för att därefter återvända till hjärtat och pumpas ut i kroppen. Läkare som lyssnar till friska hjärtan kan höra hur blodet passerar genom dessa klaffar under den normala cirkulationen.
Varje extra eller ovanligt ljud som hjärtat alstrar när det slår betraktas som en hjärtblåsa. Dessa oväntade ljud kan låta som susningar eller gnisslingar och hörs utöver de normala lub-dupp-ljud som kännetecknar ett friskt hjärta. Det normala ljudet uppstår när klaffarna öppnas och stängs. Avvikande formationer eller läckage i hjärtat gör att ljuden förvrängs på ett specifikt sätt beroende på typen av missbildning.
Läkare kontrollerar rutinmässigt hjärthälsan genom att lyssna efter blåsljud med ett stetoskop. Eftersom förmågan att skilja mellan olika blåsljud är en specialiserad kompetens remitterar allmänläkare som upptäcker en hjärtblåsa oftast patienten till en kardiolog för vidare utredning.
Även om det finns mer definitiva undersökningsmetoder, exempelvis ekokardiografi där ljudvågor används för att visualisera hjärtats struktur, börjar kardiologen med att lyssna på hjärtat för att klassificera blåsan. Hjärtblåsor kan grupperas antingen efter tidpunkten då de uppträder under hjärtslagets cykel eller efter svårighetsgrad. Klassificeras de efter timing benämns de som systoliska eller diastoliska blåsor, beroende på om de hörs under systole (sammandragningen) eller diastole (avslappningsfasen).
Ett annat sätt att klassificera blåsor är att beteckna dem som oskyldiga eller onormala. Oskyldiga hjärtblåsor är faktiskt inte ovanliga och tyder på små läckage i klaffar som inte utgör något hot mot patientens hälsa. Onormala blåsor är allvarligare och kräver medicinsk utvärdering eftersom de beror på någon form av hjärtsjukdom.
En hjärtblåsa är i sig ingen sjukdom. Blåsor är snarare tecken på att det kan finnas ett underliggande problem med hjärtat. Vid oskyldiga blåsor behövs ingen behandling, eftersom blåsan orsakas av en harmlös avvikelse. Onormala blåsor som orsakas av hjärtsjukdom måste däremot behandlas.
Medfödd hjärtsjukdom är benämningen på en hjärtdefekt som finns redan vid födseln. Vid svår medfödd hjärtsjukdom visar sig problemet kort efter födseln och åtgärdas omedelbart av kardiologer. En onormal hjärtblåsa som upptäcks senare i livet är därför troligen endast mild eller måttlig i svårighetsgrad. Exempel på orsaker är läckande klaffar, förträngda blodkärl eller hål i hjärtats väggar (perforationer).
I vissa fall kan orsaken till en blåsa behandlas med läkemedel, exempelvis blodförtunnande medel eller alfablockerare, vilka minskar belastningen på hjärtat genom att påverka blodtrycket. Ett annat alternativ är att patienten genomgår en hjärtkateterisering för att reparera lindriga missbildningar. Den mest ingripande behandlingsformen är hjärtkirurgi, till exempel för att implantera en ny hjärtklaff.
Som vid alla medicinska tillstånd påverkar de enskilda omständigheterna utfallet för varje patient. Eftersom de flesta hjärtblåsor visar sig vara oskyldiga kan dock patienten leva med sin avvikelse under ett långt, aktivt och gott liv. I fall som kräver behandling är prognosen utmärkt. Läkemedelsbehandling och hjärtkateterisering är mycket framgångsrika metoder med minimal risk. Hjärnkirurgi innebär störst risk, där resultatet bland annat beror på den specifika operationen och kirurgteamets erfarenhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online