Att känna pulsen på handleden eller halsen är en enkel och allmänt använd metod för att mäta hjärtfrekvensen. För att få tillförlitliga resultat krävs dock viss övning och korrekt teknik. Här är de vanligaste felkällorna som kan påverka mätningens noggrannhet:
Ett alltför kraftigt tryck mot pulsådern i handleden (a. radialis) eller på halsen (a. carotis) kan snedvrida resultatet. Hårt tryck kan ge en konstgjord förlångsamning av pulsen, medan för lätt tryck gör det svårt att känna pulsvågan tydligt.
Vid arytmier, exempelvis förmaksflimmer, kan det vara betydligt svårare att mäta hjärtfrekvensen exakt genom palpation. Tidsintervallet mellan hjärtslagen varierar då, vilket gör det svårt att räkna pulsen på ett tillförlitligt sätt.
Pulsen kan kännas något olika beroende på var den tas – till exempel på handleden eller på halsen. Pulsfrekvensen kan skilja sig marginellt mellan olika punkter, därför är det viktigt att vara konsekvent och alltid använda samma plats vid upprepade mätningar.
Ett pulsdeficit uppstår när pulsen som räknas vid handleden är lägre än den hjärtfrekvens som hörs med stetoskop över hjärtat. Orsaken är att vissa hjärtslag blir så svaga i de perifera artärerna att de inte går att palpera. Detta kan leda till att den verkliga hjärtfrekvensen underskattas.
Stress, oro, fysisk ansträngning, feber samt vissa läkemedel kan få hjärtfrekvensen att fluktuera, vilket direkt påverkar mätningens tillförlitlighet.
Både högt och lågt blodtryck kan påverka pulsvågens styrka och tydlighet, vilket gör det svårare att avgöra hjärtfrekvensen korrekt.
Därtill kommer individuella variationer i blodkärlens anatomi samt den som utför palpationens erfarenhet och teknik. När exakta mätvärden är avgörande, eller vid kraftig oregelbundenhet i hjärtslagen, rekommenderas istället ett välkalibrerat elektroniskt instrument, exempelvis en pulsoximeter, eller auskultation med stetoskop.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online