Patienter som får en kranskärlsstent behöver vanligtvis ta flera olika mediciner för att säkerställa att ingreppet lyckas och för att skydda hjärtat på lång sikt. Läkemedlen kan delas in i flera huvudgrupper:
Dessa läkemedel förebygger blodproppar i stenten, vilket annars kan leda till ett allvarligt tillstånd som kallas stenttrombos – en komplikation där blodflödet genom stenten blockeras helt. De två mest använda preparaten är acetylsalicylsyra (ASA) samt en så kallad P2Y12-hämmare, exempelvis klopidogrel, prasugrel eller tikagrelor. Acetylsalicylsyra brukar tas livslångt, medan P2Y12-hämmaren normalt ordineras under en begränsad period, oftast 6–12 månader, beroende på vilken typ som används och patientens individuella riskfaktorer.
I vissa fall, särskilt om stenten placerats i en kransartär som försörjer en stor del av hjärtmuskeln eller hos patienter med vissa bakomliggande sjukdomar, kan även antikoagulantia ("blodförtunnande" läkemedel) förskrivas. Preparat som warfarin, heparin eller direktverkande orala antikoagulantia (DOAK) som rivaroxaban, apixaban eller edoxaban minskar blodets förmåga att levra sig och sänker därmed risken för ytterligare komplikationer.
Betablockerare sänker pulsen och blodtrycket, vilket minskar hjärtats syrebehov och lindrar dess arbetsbelastning. Vanliga betablockerare efter stentoperation är metoprolol, bisoprolol, atenolol och nebivolol.
Denna läkemedelsgrupp används ofta för att sänka blodtrycket och förbättra blodflödet genom att vidga blodkärlen. ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare (ARB) avlastar hjärtat och kan förebygga ytterligare skador på kärlväggarna.
Statiner är avgörande för att sänka kolesterolnivåerna och motverka bildningen av plack i artärerna. Preparat som simvastatin, atorvastatin, rosuvastatin och pravastatin kan väsentligt minska risken för framtida hjärtproblem.
Nitrater, som nitroglycerin, vidgar blodkärlen och förbättrar blodtillförseln till hjärtat. De används dock sällan som långtidsbehandling efter stentoperation, men vissa patienter kan ha nytta av dem för att lindra symtom som bröstsmärta eller kärlkramp (angina).
Denna läkemedelsklass kan slappna av blodkärlen, förbättra blodflödet till hjärtat och hjälpa till att reglera blodtrycket. Preparat som amlodipin, nifedipin och diltiazem kan användas i kombination med andra läkemedel.
Det är viktigt att komma ihåg att läkemedelsbehandlingen varierar beroende på patientens bakomliggande sjukdomar, vilken typ av stentingrepp som utförts och hur den enskilda patienten svarar på behandlingen. Val av läkemedel, dosering och behandlingstidens längd bestäms och övervakas noggrant av en läkare – oftast en kardiolog – som anpassar behandlingsplanen för att uppnå bästa möjliga resultat och säkra patientens hälsa på lång sikt. Ta alltid dina mediciner enligt ordination och kontakta din vårdgivare innan du gör några ändringar på egen hand.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online