Fenylpropanolamin (PPA) är ett ämne som är släkt med efedra och som länge användes i många avsvällande näsdroger och bantningsmedel. Medan naturligt PPA utvinns direkt från växtdelar, framställs syntetiskt PPA genom kemisk syntes – de "aktiva" föreningarna i den ursprungliga växten (Catha edulis) isoleras och renas, medan de "inaktiva" komponenterna kasseras.
Receptfria avsvällande läkemedel mot förkylningsnäsa innehöll vanligtvis syntetiskt PPA, medan bantningspreparat kunde innehålla ämnet i både naturlig och syntetisk form.
När de aktiva föreningarna från växter framställs syntetiskt blir läkemedlet mer potent, med en snabbare och kraftfullare effekt – men också en kortare verkanstid. Företrädare för holistisk medicin har argumenterat för att de farliga biverkningarna beror just på syntetiseringen, inte på ingrediensen i sin ursprungliga örtform.
Amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA rapporterade milda biverkningar av PPA såsom sömnlöshet, huvudvärk, hjärtklappning och nervositet. Måttligt allvarliga biverkningar inkluderade högt blodtryck, arytmier och takykardi (onormalt snabb puls), med risk för dödsfall. Riskerna ökade vid samtidig användning av koffein eller antihistaminer.
Resultaten från Yale Hemorrhagic Stroke Project, som presenterades i november 2000, visade ett samband mellan PPA och hemorragisk stroke (blödning i hjärnan). Samma år begärde FDA att tillverkarna skulle dra tillbaka alla receptfria produkter som innehöll ämnet, vilket gjorde att PPA numera är förbjudet i många länder.
Dr Lawrence M. Brass vid Yale-New Haven Hospital påpekade dock att även om Yale-studien visade att kvinnor som använde PPA hade 16 gånger större risk att drabbas av stroke, var den absoluta risken mycket liten: ungefär 1 på 500 000 personer, motsvarande 1 på 3 miljoner doser. Detta har lett till en fortsatt debatt om hur stora riskerna med ämnet egentligen var, och hur de bör vägas mot dess nytta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online