Digerdöden (även känd som den svarta döden) och spanska sjukan räknas till två av de mest förödande pandemier som drabbat mänskligheten. Båda krävde tiotals miljoner liv världen över och satte djupa spår i samhällena. Trots likheterna finns det flera avgörande skillnader mellan de två sjukdomarna.
Digerdöden, som härjade i Europa under medeltiden på 1300-talet, orsakades av bakterien Yersinia pestis. Bakterien spreds främst via loppor som levde på råttor och andra gnagare.
Spanska sjukan, som bröt ut under första världskrigets slutskede 1918–1920, däremot orsakades av ett influensavirus av typen H1N1 – alltså en helt annan typ av smittämne.
Symptomen vid digerdöden var extremt svåra och inkluderade hög feber, frossa, svullna lymfknutor (bölder) samt mörka, blåröda fläckar på huden, vilket gav sjukdomen dess namn.
Spanska sjukan gav mer klassiska influensasymptom som feber, frossa, muskelvärk och kraftiga andningsbesvär. Sjukdomens farlighet låg bland annat i att den kunde leda till snabb utveckling av lunginflammation, särskilt hos unga vuxna.
Digerdöden beräknas ha dödat mellan 75 och 200 miljoner människor världen över och anses vara en av de dödligaste pandemierna i historien. I delar av Europa dog upp emot en tredjedel eller mer av befolkningen.
Spanska sjukan krävde uppskattningsvis mellan 50 och 100 miljoner liv – fler offer än själva första världskriget – och smittade anmärkningsvärt många på mycket kort tid.
Digerdöden spreds framför allt genom loppbor som fanns på råttor ombord på handelsfartyg och längs handelsvägarna, vilket gjorde spridningen långsam men obeveklig.
Spanska sjukan spreds däremot genom luften via hostningar och nysningar, vilket innebar en extremt snabb smittspridning, särskilt i trånga miljöer som militärläger, fabriker och fartyg.
Under medeltiden fanns ingen effektiv behandling mot digerdöden. De medicinska kunskaperna var begränsade, och de flesta insatser bestod av blodiglingar, örter och isolering av sjuka.
Vid spanska sjukan användes bland annat aspirin, kinin och andra läkemedel för att lindra symptomen, även om den verkliga framgången låg i vårdande åtgärder som vila, vätska och syrgasbehandling.
På digerdödens tid saknades effektiva skyddsåtgärder. Idag kan dock pest behandlas med antibiotika och förebyggas genom god hygien, bekämpning av gnagare och undvikande av loppbetting.
Spanska sjukan, liksom dagens säsongsinfluensa, kan förebyggas genom vaccination mot influensavirus – något som inte blev möjligt förrän decennier senare.
Trots sina skillnader hade både digerdöden och spanska sjukan en enorm påverkan på världen. Båda orsakade omfattande lidande, ekonomisk kollaps och samhällsomvälvningar – och båda kom att förändra mänsklighetens historia på bestående sätt. Genom att studera dessa pandemier får vi värdefulla lärdomar för hur vi bemöter framtida sjukdomsutbrott.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online