Konduktiv hörselnedsättning och sensorineural hörselnedsättning är de två huvudtyperna av hörselnedsättning. Även om båda leder till nedsatt hörförmåga skiljer sig orsakerna, symtomen och behandlingsmöjligheterna markant åt. Här går vi igenom hur de två typerna skiljer sig från varandra.
Vid en konduktiv hörselnedsättning förs ljudvågorna inte effektivt vidare från ytterörat till innerörat. Problemet sitter oftast i ytterörat eller mellanörat. Vanliga orsaker är vaxproppar, främmande kroppar i hörselgången, ytteröroninflammation, mellanöroninflammation, perforerad trumhinna samt skador eller missbildningar i hörselbenkedjan.
Ljudvågorna blockeras helt eller delvis på vägen mot innerörat. Detta gör att alla ljud uppfattas svagare – det handlar alltså främst om en minskad volym, snarare än förvrängda ljud.
En konduktiv hörselnedsättning påverkar sällan talets tydlighet. Personen kan ha svårt att höra svaga ljud, men klarar i regel av att förstå tal väl i tysta miljöer.
Rinnes test används för att skilja mellan de båda typerna av hörselnedsättning. Vid konduktiv hörselnedsättning uppfattas benledning – när den vibrerande stämgaffeln hålls mot mastoidbenet bakom örat – bättre än luftledning, det vill säga när gaffeln hålls intill hörselgången. Detta kallas ett negativt Rinne-prov.
När en vibrerande stämgaffel placeras på pannan lateraliserar ljudet vid konduktiv hörselnedsättning till det drabbade örat, som alltså uppfattar ljudet starkare än det friska örat.
En sensorineural hörselnedsättning beror på skador i innerörat eller hörselnerven, exempelvis på hörselsnäckan, hårcellerna eller nervbanorna. Vanliga orsaker är genetiska faktorer, åldrande (åldershörsel), bullerexponering, vissa läkemedel som är skadliga för hörseln, infektioner, autoimmuna sjukdomar samt andra underliggande medicinska tillstånd.
Här är det mottagningen och överföringen av ljudsignaler till hjärnan som är störd. Detta innebär att ljud inte bara uppfattas svagare, utan ofta även förvrängt eller otydligt. Många har särskilt svårt att förstå tal i bullriga miljöer.
Sensorineural hörselnedsättning påverkar ofta talets tydlighet. Det kan vara svårt att förstå vad som sägs, även när personen talar med normal röststyrka.
Vid sensorineural hörselnedsättning är luftledning fortfarande bättre än benledning – ett så kallat positivt Rinne-prov. Skillnaden mot normal hörsel är att både luft- och benledning är försvagade.
Vid sensorineural hörselnedsättning lateraliserar ljudet till det bättre hörande örat, det vill säga motsatsen mot vid en konduktiv hörselnedsättning.
En viktig skillnad ligger i behandlingen. Konduktiv hörselnedsättning kan ofta botas med medicinsk eller kirurgisk behandling, eftersom orsaken ofta går att åtgärda direkt. En sensorineural hörselnedsättning är däremot i regel permanent, eftersom skadade hårceller inte återbildas. Hanteringen fokuserar då på hjälpmedel som hörapparater eller cochleaimplantat, vilka kan förbättra livskvaliteten och kommunikationen betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online