Insulinresistens beskriver ett tillstånd där kroppen producerar insulin men inte använder det på rätt sätt. Enligt National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases (NIDDK) har forskare upptäckt att insulinresistens delvis är genetiskt betingad, men att fysisk inaktivitet och övervikt också kan bidra till att utveckla tillståndet.
För att identifiera insulinresistens används i regel två olika tester: fasteglukostestet och glukostoleranstestet. I vissa fall kan även en mer avancerad metod, den så kallade euglykemiska clamp-tekniken, användas.
Vid insulinresistens slutar kroppens fett-, muskel- och leverceller att reagera ordentligt på insulinet. Normalt ser insulin till att dessa celler tar upp glukos ur blodet och använder det som energikälla. Vid insulinresistens krävs dock mer insulin än vanligt för att processen ska fungera. Med tiden hinner inte bukspottkörteln, som producerar insulinet, med efterfrågan och slutar producera tillräckliga mängder, vilket gör att glukosnivåerna i blodet stiger.
Insulinresistens i sig ger oftast inga symtom, men kan leda till andra sjukdomar som ger tydliga tecken, exempelvis typ 2-diabetes. Svår insulinresistens kan orsaka mörka fläckar på huden, särskilt i nacken – ett tillstånd som kallas akantosis nigricans.
Vid detta test ombeds du fasta i åtta timmar innan ett blodprov tas. Om glukosnivån överstiger 100 mg/dl (5,6 mmol/l) efter denna tid finns det risk att du lider av insulinresistens.
Här ombeds du inte äta under åtta timmar. Därefter dricker du en sockerhaltig vätska, och två timmar senare tas ett blodprov. Ett blodsockervärde på 140 mg/dl (7,8 mmol/l) eller högre kan tyda på insulinresistens.
Den euglykemiska clamp-metoden, även kallad hyperinsulinemisk-euglykemisk clamp, innebär att insulin ges genom en intravenös infusion i ena armen. I den andra armen kopplas en variabel glukosinfusion in. Därefter tas flera blodprover vid olika tidpunkter för att se hur effektivt insulinet hjälper musklernas, fettvävnadens och leverns celler att ta upp glukos. Ju mer glukos som blir kvar i blodet, desto mer insulinresistent är patienten.
Den euglykemiska clamp-metoden är det enda test som är specifikt utformat för att mäta insulinresistens. Eftersom insulinresistens sällan ger några symtom och testet är mycket kostsamt att utföra, använder läkaren oftast fasteglukostest och glukostoleranstest för att identifiera tillståndet. Upplever du symtom på låga insulinnivåer, såsom viktnedgång tillsammans med ökad törst, illamående och kräkningar, bör du kontakta din läkare omgående.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online