American Diabetes Association definierar prediabetes som "blodsockernivåer som är högre än normala men ännu inte tillräckligt höga för att kunna diagnosticeras som diabetes". Om tillståndet lämnas obehandlat kan prediabetes utvecklas till typ 2-diabetes på mindre än tio år.
Prediabetes diagnostiseras med hjälp av antingen ett fasteglukostest (FPG) eller ett oralt glukostoleranstest (OGTT). Båda testen mäter hur kroppen hanterar blodsocker och ger läkaren underlag för att bedöma risken för framtida diabetes.
Vid ett fasteglukostest ska patienten fasta i minst åtta timmar innan blodprov tas. Ett blodsockervärde mellan 100 och 125 mg/dl betraktas som prediabetes, medan ett värde på 126 mg/dl eller högre klassificeras som diabetes.
Vid ett oralt glukostoleranstest tas först ett blodprov efter åtta timmars fasta. Därefter dricker patienten en sockerlösning, och ett nytt blodprov tas två timmar senare. Ett värde under 140 mg/dl är normalt, ett värde mellan 140 och 199 mg/dl indikerar prediabetes, och ett värde på 200 mg/dl eller högre anses vara diabetes.
Flera faktorer ökar risken att utveckla prediabetes, bland annat:
Enligt det amerikanska hälsodepartementet (U.S. Department of Health & Human Services) är den bästa behandlingen mot prediabetes att gå ner 5–7 procent av sin kroppsvikt, äta en hälsosam kost och motionera i 30 minuter per dag. Med dessa livsstilsförändringar kan många personer normalisera sina blodsockervärden och förebygga att diabetes utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online