Diabetes betraktas ofta som en vuxensjukdom, men den ökar alltmer bland barn. Behandlingen är i grunden densamma för både barn- och vuxendiabetes, men barn reagerar på ett helt annat sätt på diagnosen och får en betydligt annorlunda psykologisk reaktion på att leva med sjukdomen. Med detta i åtanke är det viktigt att lära sig hur man pratar med barn om diabetes, för att kunna hjälpa dem att effektivt kontrollera och övervaka sin hälsa.
Stäng av televisionen, radion och andra distraktioner när du pratar med barnet om diabetes, så att hen förstår att du har din fulla uppmärksamhet riktad mot hen. Om telefonen ringer – låt telefonsvararen ta samtalet.
Använd öppna frågor för att uppmuntra till genuin kommunikation. Ställer du bara ja- eller nej-frågor får du troligen också bara korta ja- eller nej-svar. Detta gäller särskilt tonåringar, så formulera dina frågor noggrant för att få ut så mycket som möjligt av samtalet.
Vissa barn har ännu inte utvecklat de språkliga färdigheter eller den mentala förmåga som krävs för att uttrycka sina känslor på ett enkelt och tydligt sätt. Låt barnet forma sina tankar i sin egen takt, helt utan press.
Ett barn kämpar ofta för att känna samhörighet, och att bli stämplad som "diabetiker" undergräver bara behovet av acceptans och identitet i gruppen. Säg att ditt barn har diabetes, i stället för att hen är diabetiker.
Att bära på en livslång sjukdom kan bli en tung börda för ett barn, och det är därför naturligt att hen tröttnar på de dagliga rutinerna – som att mäta blodsockernivåer och ta mediciner. Om barnet börjar få svårt att hålla dessa rutiner, var stöttande i stället för anklagande och bestraffande.
Att leva med diabetes kan vara extremt frustrerande, särskilt för ett barn som ibland behöver tacka nej till upplevelser på grund av sjukdomen. Uppmuntra barnet att prata om sin frustration, rädsla och ilska. Avbryt inte när hen behöver gråta eller uttrycka sig starkt, även om du tycker att det är olämpligt för hens ålder.
Hot om vad som kan hända i framtiden på grund av diabetes gör bara att barnet lever i rädsla, i stället för att lära sig att konstruktivt hantera sjukdomen. Berätta inte att hen riskerar att bli blind senare i livet för att hen inte håller koll på sina blodsockernivåer. Fråga i stället hur du kan hjälpa hen här och nu, så att allting hålls under kontroll framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online