Läkare använder blodprover som mäter blodsockernivån för att kunna ställa en diabetesdiagnos. De tre prover som används mest är fasteblodsockerprov (P-glukos), glukostoleransprov (OGTT) och HbA1c-prov. Alla tre kan avslöja en diabetes som ännu inte har upptäckts, ofta långt innan du själv märker några symtom.
Fasteblodsockerprovet visar din aktuella blodsockernivå vid tidpunkten för provtagningen. HbA1c-provet speglar däremot dina genomsnittliga blodsockervärden under de senaste två till tre månaderna, eftersom det mäter hur mycket socker som bundit till de röda blodkropparna. Glukostoleransprovet visar hur effektivt kroppen förmår hantera och bryta ner socker.
Inför både fasteblodsockerprovet och glukostoleransprovet ska du inte äta eller dricka något utom vatten under minst åtta till tolv timmar före provtagningen. HbA1c-provet kräver däremot ingen fasta alls – det kan tas när som helst på dygnet, oavsett när du senast åt.
Vid ett fasteblodsockerprov eller ett HbA1c-prov tar en vårdpersonal ett blodprov från armen, vanligtvis från en ven i armvecket. Provet skickas sedan till ett laboratorium för analys, och svaret brukar komma inom några dagar.
Vid ett glukostoleransprov får du dricka en söt sockerlösning som ordinerats av läkaren. Därefter väntar du i två timmar innan ett nytt blodprov tas, för att se hur snabbt kroppen lyckas sänka blodsockernivån. Detta prov ger en bild av kroppens sockerhantering under belastning.
För att en diabetesdiagnos ska kunna ställas gäller i Sverige följande gränsvärden:
Många tror att läkaren måste göra alla tre proverna för att kunna ställa diagnosen diabetes. Det stämmer inte. Ett enda av proverna kan räcka för en säker diagnos. I vissa fall kan dock läkaren välja att upprepa provet eller kombinera flera prover för att bekräfta resultatet, särskilt om värdena ligger nära gränsvärdet eller om du har symtom som tyder på diabetes.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online