Personer med diabetes löper en betydligt förhöjd risk att drabbas av njursjukdom. Enligt National Kidney Foundation (NKF) beräknas cirka 30 procent av dem med typ 1-diabetes och mellan 10 och 40 procent av dem med typ 2-diabetes så småningom drabbas av njursvikt. National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases (NIDDK) rapporterar dessutom att diabetes ligger bakom nästan 44 procent av alla fall av njursvikt.
Njurarnas uppgift är att filtrera bort avfallsprodukter i slutskedet av kroppens ämnesomsättning. Enligt NKF har varje njure ungefär en miljon arbetsenheter som kallas nefroner. Varje nefron innehåller ett omfattande nätverk av små blodkärl, kallat glomerulus (i plural glomeruli), samt en tubulus. När blodet filtreras genom glomeruli leds avfallsprodukterna vidare genom tubuli och lämnar till slut kroppen som urin.
De höga blodsockernivåer som kännetecknar diabetes belastar njurarna extra hårt och kan med tiden försämra deras förmåga att filtrera bort avfall samtidigt som proteiner och andra näringsämnen ska stanna kvar i blodet. Enligt NIDDK är det första tecknet på att njurarnas filtersystem sviktar att albumin, ett blodprotein, börjar läcka ut i urinen.
American Diabetes Association (ADA) anger att detta läckage, som i tidiga skeden kallas mikroalbuminuri, så småningom kan övergå i makroalbuminuri, då stora mängder albumin läcker ut i urinen. Utan medicinsk behandling leder makroalbuminuri vanligtvis vidare till terminal njursvikt (ESRD), där njurarna slutar fungera helt.
Som statistiken visar drabbas inte alla med diabetes av njursjukdom. ADA understryker att risken kan sänkas genom att hålla blodsockret inom sitt individuella målvärde och samtidigt bibehålla friska blodtrycksnivåer. Forskning som ADA hänvisar till visar att strikt blodsockerkontroll hos patienter som redan har mikroalbuminuri kan minska risken för övergång till makroalbuminuri med hela 50 procent.
Enligt NIDDK uppstår diabetesrelaterade njurskador sällan under de första tio åren efter diagnos, och det går normalt 15 till 25 år innan njursvikt inträffar. För diabetiker som levt i 25 år eller längre utan några tecken på njursvikt bedömer institutet att risken för att den ska utvecklas är mycket liten.
Personer med diabetes bör testas regelbundet för att upptäcka tecken på njursjukdom eller en begynnande sjukdom. De två viktigaste indikatorerna är eGFR (uppskattad glomerulär filtrationshastighet) och albumin i urinen.
eGFR beräknas genom att mäta hur mycket kreatinin, en avfallsprodukt, som finns i blodet. Enligt NIDDK föreligger njursjukdom om eGFR understiger 60 milliliter per minut. Albumin i urinen mäts genom att bestämma kvoten mellan albumin och kreatinin. Ett albuminvärde över 30 milligram per gram kreatinin bekräftar förekomsten av njursjukdom, enligt NIDDK.
Med god kontroll av både blodsocker och blodtryck, tillsammans med regelbundna läkarkontroller, kan de flesta personer med diabetes skydda sina njurar och upptäcka eventuella problem i tid – vilket ger de bästa förutsättningarna för en effektiv behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online