Vad är betahydroxybutyrat (BHB)?

Betahydroxybutyrat (BHB) är en syrabildande kemisk förening som kroppen producerar när dess förmåga att använda glukos som energikälla minskar. Inom sjukvården används mätning av BHB för att hjälpa till att hantera komplikationer orsakade av diabetes.

Fakta

Betahydroxybutyrat är en av tre ketoner – syrahaltiga kemiska föreningar – som bildas i kroppen. Halterna kan stiga markant i vävnad, blod eller urin under perioder av svält, vid matsmältningsstörningar, återkommande kräkningar och diabetiska tillstånd, samt när kroppsvätskorna innehåller för mycket basiska ämnen.

Betydelse

Eftersom kroppen börjar producera ketoner när den lider brist på insulin är mätning av BHB-nivåer ett värdefullt verktyg vid hantering av tillstånd som diabetisk ketoacidos (DKA), som framför allt drabbar personer med typ 1-diabetes.
Om blodet visar förhöjda nivåer av BHB behöver patientens insulinbehandling justeras.

Typer

När kroppen inte kan producera insulin ökar istället produktionen av ketonen acetoacetat, vilket gör att kroppen kan hämta energi från sitt eget fett.

I vissa situationer, exempelvis vid en lågkolhydratkost, är nedbrytningen av kroppsfett helt ofarlig.

Orsakas däremot processen av svält eller ketoacidos – ett tillstånd som uppstår till följd av otillräckligt insulin, högt blodsocker och ansamling av ketoner i blodet – blir situationen farlig. Lämnas tillståndet obehandlat kan det bli giftigt för kroppen.

Varning

Vid de utlösande tillstånd som nämnts ovan ackumuleras så mycket acetoacetat i vävnader och organ att kroppen inte hinner bryta ner det. När ämnet når blodet omvandlas största delen – cirka 78 procent – till betahydroxybutyrat (BHB). Två procent omvandlas till aceton, medan resten förblir acetoacetat.
I normala fall utsöndras överskottsketoner via urinen. Aceton kan även andas ut genom lungorna, vilket ger andedräkten en karakteristisk fruktig doft.

Fördelar

Läkare har upptäckt att mätning av BHB vid kontroll av diabetes och relaterade tillstånd förkortar tiden som krävs för korrekt behandling – och därmed också den tid som patienten behöver vårdas på sjukhus.