Att leva med diabetes insipidus – orsaker, symtom och behandling

Diabetes insipidus är en ovanlig sjukdom som framför allt kännetecknas av kraftig törst och stora mängder urin. Sjukdomen beror på att kroppen inte kan använda sig av antidiuretiskt hormon (ADH), som är viktigt för vätskebalansen. En särskild form av sjukdomen kan även utvecklas under graviditet. Även om diabetes insipidus inte går att bota finns det effektiva behandlingar som gör det möjligt att kontrollera besvären och leva ett normalt liv.

Orsaker till diabetes insipidus

Överskottsvätska tas normalt bort från blodet av njurarna och lagras i urinblåsan. När kroppen har brist på vatten minskar njurarna mängden vätska som förs vidare till urinblåsan för att spara på kroppens reserver och förebygga uttorkning. På så sätt upprätthålls en jämvikt i kroppens vätskebalans.

Hur mycket vätska njurarna bearbetar styrs delvis av hormonet ADH (antidiuretiskt hormon), även känt som vasopressin. Hormonet lagras i hypofysen och frisätts endast ut i blodet när det behövs. ADH får sedan njurarna att återföra vattnet till blodbanan i stället för att lämna ifrån sig det till urinblåsan.

Diabetes insipidus uppstår när detta system störts, och på vilket sätt störningen sker avgör vilken form av sjukdomen man drabbas av. Sjukdomen förekommer i tre former:

• Central diabetes insipidus uppstår när hypofysen eller hypothalamus har skadats, exempelvis genom en tumör, en operation eller en huvudskada. Skadan leder till att produktionen eller frisättningen av ADH blir otillräcklig.
• Nefrogen diabetes insipidus beror på en defekt i njurens tubuli, det vill säga njurkanalerna, vilket gör att njurarna inte svarar på signalerna från ADH.
• Graviditetsinducerad diabetes insipidus utvecklas endast under graviditet, då moderkakan bildar ett enzym som bryter ner den blivande mammans ADH.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen vid diabetes insipidus är uttorkning, som kan ge upphov till en rad besvär. Bland de vanligaste symptomen ingår torr mun, lågt blodtryck, feber, huvudvärk, viktnedgång och snabb hjärtfrekvens. En annan komplikation är elektrolytrubbning, alltså en obalans i kroppens salt- och mineralbalans, som kan orsaka trötthet, muskelvärk och i svåra fall även förvirring.

Behandling

Vilken behandling som passar bäst beror på vilken form av diabetes insipidus du har. Vid central diabetes insipidus ersätter man oftast det saknade ADH med det syntetiska hormonet desmopressin. Läkemedlet kan ges som nässpray, injektion eller tablett och betraktas oftast som den säkraste behandlingsformen vid denna typ av sjukdom.

Under behandlingen är det viktigt att endast dricka vätska när man är törstig, eftersom njurarna blir mindre lyhörda för kroppens vätskeväxlingar. Lindriga fall av central diabetes insipidus kan ibland kräva enbart ett ökat intag av vätska. Desmopressin kan även användas vid graviditetsinducerad diabetes insipidus, men är inte alltid fullt lika effektiv i dessa fall.

Nefrogen diabetes insipidus svarar inte på desmopressin. Behandlingen består i stället ofta av en natriumfattig kost. Vätskedrivande medel som hydroklortiazid, som normalt används för att öka urinmängden, kan paradoxalt nog ha motsatt effekt vid denna form av sjukdomen och minska urinproduktionen. Hydroklortiazid kan användas ensamt eller i kombination med andra läkemedel, beroende på vad som ger bästa resultat.