Personer med diabetes behöver regelbundet övervaka sina blodsockernivåer för att hålla dem stabila och för att kunna upptäcka både höga och låga värden i tid. Även läkare följer blodsockret genom kliniska prover. Tillsammans ger patientens egna mätningar och laboratorieresultaten underlag för att justera medicineringen och förebygga komplikationer.
Den vanligaste metoden är att mäta blodsockret själv med en glukosmätare. Ett litet stick i fingret ger ett aktuellt blodsockervärde inom bara fem sekunder, vilket gör det enkelt att kontrollera nivåerna hemma, på jobbet eller resande.
Läkaren kan ordinera ett fasteblodprov, där patienten ska fasta i cirka 14 timmar innan provet tas. En labbtekniker analyserar sedan blodprovet och resultatet visar hur stor andel socker som finns i blodet. Detta test utförs vanligtvis en till två gånger per år som en del av den löpande uppföljningen.
Ett HbA1c-prov (även kallat A1C) är ett blodprov som visar det genomsnittliga blodsockret under de senaste tre månaderna, eftersom värdet speglar socker som bundits till de röda blodkropparna. Provet tas oftast var tredje månad och ger en mer helhetsbild än enskilda mätningar.
Vid instabila blodsockervärden eller svår typ 1-diabetes kan en kontinuerlig glukosmätningssystem (CGM) användas. Patienten bär då en liten sensor på kroppen som automatiskt registrerar blodsockret och ger nya avläsningar varannan till var femte minut, dygnet runt.
Personer med diabetes strävar efter att hålla blodsockret inom intervallet 70–130 mg/dl, vilket motsvarar ungefär 3,9–7,2 mmol/l – den enhet som används i Sverige.
Läkare vill gärna se ett HbA1c-värde under 7 procent hos personer med diabetes. Som jämförelse ligger normalvärdet för personer utan diabetes på 4–6 procent. Ju närmare målvärdet man ligger, desto lägre risk för diabetesrelaterade komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online