Insulingivning till en icke-diabetisk person – oavsett om oavsiktlig eller avsiktlig – är en medicinsk nödutsättning. Exogent insulin tvingar glukos in i celler oskiljaktigt, vilket orsakar djup, livshotande hypoglykemi och metaboliska rubbningar.
Omedelbara faror
- Svår hypoglykemi: Blodglukos kan plumpa till <40 mg/dL inom 15–60 minuter. Symtom: svettning, tremor, takykardi, förvirring, krampanfall, koma, permanent hjärnskada, död
- Hypokaliemi & hypofosfatemi: Insulin driver K⁺ och PO₄³⁻ in i celler, riskerar hjärtarytmier, muskelsvaghet, respiratorisk svikt, rabdomyolys
- Vätskeretention & ödem: Insulin främjar natriumåterupptag; akut volymöverbelastning möjlig
Fördröjda/återkommande exponering risker
- Vikttilltag: Insulins anabola effekt främjar fettlagring
- Kardiovaskulär risk: Kronisk hyperinsulinemi kopplad till endotelfunktionsstörning, ateroskleros, hypertoni
- Metabolisk dysreglering: Stör normala motreglerande hormonsvar (glukagon, adrenalin, kortisol, tillväxthormon)
Akut hantering
- Ring 112 / Sök akutmottagning omedelbart. Vänta inte på symtom
- Om medvetsen & kan svälja: Ge snabba kolhydrater (juice, glukostabletter, vanlig läsk) medan väntan på ambulans
- INTE inducera kräkning.
- Sjukvårdshantering: IV dextrosinfusion (D10W/D25W/D50W), kontinuerlig glukosövervakning, elektrolytersättning (K⁺, PO₄, Mg²⁺), observation i 12–24+ timmar på grund av förlängd insulinverkan (särskilt långverkande analoger). Psykiatrisk utredning om avsiktlig
Slutsats: Varje icke-diabetiker som får insulin behöver akut medicinsk vård. Det finns ingen säker "avvaktning".
