Fågelinfluensan är en virusinfektion som bärs av infekterade fåglar och som kan överföras till människor genom direkt kontakt med sjuka fåglar eller deras exkrementer. Viruset tillhör influensatyp A och de första fallen hos människor rapporterades redan 1997. Smitta mellan människor är ovanligt, men viruset betraktas som ett allvarligt hot mot både djur- och folkhälsan.
Fågelinfluensa är extremt smittsam bland fåglar och har förmåga att döda stora mängder tamfågel, exempelvis höns, ankor och kalkoner. Man tror att den mänskliga influensan av typ A ursprungligen muterade från ett fågelinfluensavirus, vilket gör virusgruppen särskilt intressant för forskare.
Episentrum för de mänskliga utbrotten av fågelinfluensa har legat i asiatiska länder, bland annat Vietnam, Indonesien, Thailand och Azerbajdzjan. I dessa områden har över 60 procent av de rapporterade fallen visat sig vara dödliga – en betydligt högre dödlighet än vid vanlig säsongsinfluensa.
Kluster av mänskliga smittfall har rapporterats i alla drabbade länder. Ett typiskt kluster består av två till åtta fall, och de flesta drabbade är släkt med varandra. Det tyder på att antingen en ärftlig benägenhet för infektion eller nära kontakt med sjuka personer kan ligga bakom spridningen.
Receptbelagda antivirusläkemedel har visat sig ha måttlig effekt mot fågelinfluensa. Den stam som orsakade svår sjukdom och dödsfall i Asien under det senaste stora utbrottet – H5N1 – var dock resistent mot båda de antivirusläkemedel som då fanns på marknaden, vilket försvårade behandlingen avsevärt.
Av alla kända fågelinfluensavirus är det H5N1 som hittills orsakat störst antal allvarliga sjukdomsfall och dödsfall bland människor. Virusets höga dödlighet och förmåga att utveckla resistens gör att världshälsoorganisationen och andra myndigheter fortsätter att övervaka stammen noga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online