Den medicinska termen för en lesion i samband med vattkoppor är varicella-vesikel, alltså den lilla, vätskefyllda blåsa som utgör sjukdomens mest karakteristiska hudförändring.
Vattkoppor, som på fackspråk benämns varicella, orsakas av varicella-zosterviruset (VZV). Det är samma virus som senare i livet kan aktiveras igen och ge upphov till bältros. Sjukdomen är mycket smittsam och sprids framför allt via luftvägarna, men även genom direktkontakt med vätskan i blåsorna.
Det mest framträdande symtomet är ett intensivt kliande hudutslag bestående av små, vätskefyllda blåsor – de så kallade varicella-vesiklarna. Utslaget brukar inledningsvis dyka upp på bröst, rygg och i ansiktet, för att därefter sprida sig till övriga kroppen.
Efter någon dag torkar bläsorna in och övergår i skorvor, som normalt läker inom två till tre veckor. I vissa fall kan tillfälliga ärr eller mörkare hudfläckar kvarstå en tid efter att skorporna lossnat, men dessa bleknar oftast med tiden.
De flesta vattkoppor går över av sig själva utan medicinsk behandling. Kontakta vården om den sjuke får hög feber, om utslaget visar tecken på infektion, eller om personen har ett försvagat immunförsvar, är gravid eller är äldre – i sådana situationer kan antiviral behandling behövas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online