Varicella-zoster virus (VZV) orsakar två distinkta sjukdomar: vattkoppor (primärinfektion) och bältros (reaktivering). Diagnostik av vattkoppor börjar oftast vid sängen.
Klinisk diagnostik
En klassisk presentation gör diagnosen enkel:
- Anamnes: Känd exponering, en prodrom av feber och måldo, sedan utslag.
- Undersökning: Utslaget följer en centrifugal fördelning – startar på trunken, sprider sig till ansikte och extremiteter. Läkenskador kommer i vågor, så man ser alla stadier samtidigt: makuler → papler → vesikler (den klassiska "daggdropp på en rosenblads") → pustler → krustor. Denna polymorfa utseende skiljer det från smittkoppor, där läkenskador är synkrona. Slemhinnainvolvering (enantem) är vanlig.
När man ska testa
Labbekräftelse reserveras för atypiska fall, immunförsvagade patienter, gravida kvinnor, eller utbrottsutredningar.
- VZV PCR från vesikelfluid eller ett stickprov är guldstandard – känsligt, specifikt, snabbt.
- Direkt fluorescens antikropp (DFA) är snabbt men mindre känsligt.
- Serologi (IgM/IgG) visar nyligen infektion (IgM) eller immunitet (IgG), men är inte användbart för akut diagnostik på grund av fördröjning.
- Tzanck-smörjning visar flerkärniga jättceller men är inte specifik (HSV gör samma).
Differentialdiagnostik
Överväg HSV, coxsackievirus (hand-fot-mun), impetigo, läkemedelsutslägg, insektsbett, skabb.
Behandling
- Symptomatisk: Antihistaminer, kalla bad, paracetamol – undvik acetylsalicylsyra (Reye-syndrom risk).
- Antivirala (acyclovir/valacyclovir): Indikerat om >12 år, immunförsvagad, kronisk hud/lung-sjukdom, eller startad ≤24 timmar efter utslagsdebut.
- Isolering: tills alla läkenskador krustat över (~5–7 dagar).
- Vaccin: Två-dos serie (12–15 mån, 4–6 år); postexponeringsprofylax inom 3–5 dagar.
