Miljöskyddsmyndigheten (EPA) beskriver kemisk oxidation as a method that "uses chemicals called oxidants to destroy pollution in soil and groundwater. Oxidants help change harmful chemicals into harmless ones, like water and carbon dioxide." Den här relativt moderna tekniken kan bryta ner flera olika typer av kemikalier, bland annat bränslen, lösningsmedel, bekämpningsmedel och andra organiska föroreningar. Kaliumpermanganat är ett av de mest effektiva ämnen som används inom denna typ av oxidation.
Vid miljösanering av förorenade områden har permanganat proven highly effective as an oxidizing agent for remediation on site (in situ, below ground), eftersom kemikalierna verkar snabbt. Nackdelarna med kemisk oxidation är att metoden är kostsam – även if oxidation is far less costly than removing contaminated soil or water to a treatment facility – att vissa kemiska reaktioner kan vara komplicerade att kontrollera samt att oxidationen är oselektiv, dvs. everything will be oxidized, not just contaminants. Grundliga tester före och under oxidationen tillsammans med noggrann planering makes the process safe.
Kaliumpermanganat är ett av sex kemikalier som används för att oxidera skadliga föroreningar i akviferer, jord, grundvatten och vattenförsörjningssystem. Det injiceras som vätska i akviferer, jord eller grundvatten och blandas in på plats. Av de sex huvudsakliga oxidationskemikalierna har kaliumpermanganat den lägsta oxidationspotentialen. Kostnaderna för att använda just kaliumpermanganat ligger på medelhög till hög nivå jämfört med de andra oxidationskemikalierna. Metoden producerar även restprodukter, exempelvis Mn(VI), och är känd för att orsaka igensättningar i undergrunden på grund av det MnO2 som processen genererar.
Miljöskyddsmyndigheten kartlägger det förorenade området och provtar jord och grundvatten. Undersökningen avgör vilka föroreningar som finns, vilket oxidationsmedel som krävs för att bryta ner dem och var borrningarna ska placeras för att addera oxidanten till området. Hur snabbt projektet kan slutföras beror på hur allvarlig föroreningen är och vilken borrmetod som kan användas för saneringen. Jordens beskaffenhet och vattenflödet i området påverkar också hur lång tid saneringen tar.
Brunnar borras på flera platser och på olika djup i det förorenade området, oavsett om det rör sig om jord eller en vattenkälla. Det kemiska oxidationsmedlet injiceras sedan i brunnarna. När kaliumpermanganat används spolas en flytande lösning ned i brunnarna, där den blandas med de skadliga kemikalierna i jorden eller vattnet och bryter ner dem. Vad som återstår är ren jord och rent vatten samt några ofarliga restprodukter. Ibland spolas kemikalien ner i en brunn och upp genom en annan, varefter vattnet eller jorden recirkuleras tillbaka i området via den första brunnen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online