Kvicksilver och kvicksilverbaserade föreningar kan orsaka toxiska reaktioner och systemisk förgiftning i kroppen. Eftersom kvicksilver är ett systemiskt gift som påverkar hela kroppen varierar symtomen kraftigt mellan olika personer. Hur symtomen yttrar sig beror på vilken form av kvicksilver man utsatts för, hur länge exponeringen pågått, den drabbades ålder samt på vilket sätt giftet tagits upp i kroppen.
Kvicksilver är ett grundämne som naturligt förekommer i spårmängder i luft, vatten och jord. Det klassificeras som en tungmetall och finns i tre huvudformer: metalliskt (elementärt) kvicksilver, organiska kvicksilverföreningar och oorganiska kvicksilversalter. Varje form kan ge upphov till olika toxiska effekter.
Kvicksilver är framför allt en neurotoxin som angriper nervsystemet, men det kan även skada andra organ som lever, hjärta och njurar. I miljön kan elementärt kvicksilver reagera och bilda kvicksilveroxider, metylkvicksilver och andra föreningar. Symtomen på förgiftning varierar beroende på koncentration, exponeringsväg, exponeringstid och individuell känslighet.
Kvicksilver och dess föreningar kan tas upp i kroppen genom förtäring, inandning, upptag via huden eller injektion. I vatten omvandlas kvicksilver till metylkvicksilver, en organisk förening som lagras i fiskars och skaldjurs kött. När dessa livsmedel konsumeras fungerar metylkvicksilvret som ett gift i kroppen.
Kvicksilverångor kan andas in vid läckage eller vid förbränning av bränslen och avfall som innehåller kvicksilver. Även medicinska behandlingar kan innebära exponering, exempelvis tandamalgam och serum konserverade med kvicksilverföreningar. Eftersom kvicksilver förångas lätt i rumstemperatur finns det risk för inandning på arbetsplatser där ämnet används.
Upptag via huden sker vid direktkontakt med elementärt kvicksilver, användning av salvor och topiska läkemedel samt kosmetika som innehåller kvicksilverföreningar. Exponeringen kan vara kortvarig eller långvarig, och eftersom kvicksilver är systemiskt toxiskt kan svaret på exponeringen variera kraftigt.
Akut exponering innebär en kortvarig exponering (vanligtvis under en månad) för höga koncentrationer av kvicksilver. Akut inandning av kvicksilverångor kan orsaka diarré, illamående, kräkningar, ökad hjärtfrekvens, högt blodtryck, lungskador, ögonirritation och hudutslag.
Eftersom kvicksilver är en neurotoxin kan det skada hjärnan och nervsystemet. Exponering för höga halter kvicksilverångor kan leda till hjärnskador, perifera nervskador, njurskador och skador på det växande fostret. Kronisk exponering kan i sin tur orsaka psykiska störningar, hjärt-kärlproblem, andningsbesvär och problem med mag-tarmkanalen.
Symtomen på kvicksilverförgiftning kan variera mycket. Som tungmetall verkar kvicksilver som ett bedövande nervgift. Neurologiska symtom inkluderar minnesproblem, hörselnedsättning, inskränkt synfält och darrningar (tremor).
Personlighetsförändringar kan visa sig som blyghet och irritabilitet. Skador på de perifera nerverna ger ofta stickningar och domningar i händer och fötter. Andra vanliga symtom är huvudvärk, muskelsvaghet, öronrassling (tinnitus) samt darrningar i händer, fötter eller ögonlock. Förgiftningen kan också leda till immunologiska problem och allergiska reaktioner, liksom missfärgning av fingernaglar, vilket även ses vid förgiftning med andra tungmetaller.
Små barn är extra känsliga för kvicksilverets effekter. Hos barn kan förgiftningen visa sig som ökad blyghet, talsvårigheter, nedsatta kognitiva förmågor, irritabilitet och social tillbakadragenhet.
Foster som utsätts för kvicksilver under graviditeten riskerar allvarliga skador, bland annat hjärnskador, utvecklingsstörning, epileptiska anfall, oförmåga att tala, bristande koordination, blindhet samt skador på nervsystemet, mag-tarmkanalen och njurarna.
Kvicksilver finns i många vardagsprodukter. Termometrar, vetenskapliga instrument, kosmetika, läkemedel och lysrör kan alla innehålla kvicksilver eller kvicksilverföreningar. Fisk och annat vilt som exponerats för metylkvicksilver i akvatiska miljöer kan ta upp ämnet i sitt kött, vilket gör att konsumtion av dessa djur kan leda till förgiftning.
De vanligaste exponeringskällorna är sanering efter kvicksilverläckage, vistelse i lokaler där läckage inträffat samt konsumtion av fisk och skaldjur kontaminerade med kvicksilverföreningar. Att vara medveten om dessa källor är ett viktigt steg för att minska risken för exponering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online