Vismut är ett stabilt grundämne som varken kan brytas ned eller förstöras på annat sätt. Vismutförgiftning uppstår främst genom intag av vismutkelater, särskilt bland det växande antalet patienter med kolostomi. Yrkesrelaterad vismutförgiftning är däremot mycket ovanlig. Nedan följer de viktigaste stegen för att identifiera och behandla ett fall av vismutförgiftning.
Kroniskt intag av vismut ger en karakteristisk mörk linje runt tandköttet, kallad "vismutlinje", och kan även skada njurar och lever. Intag av olösliga vismutsalter kan orsaka huvudvärk, njurskador och hudutslag. Var uppmärksam på dessa tecken, särskilt hos patienter som regelbundet använder läkemedel som innehåller vismut.
Magpumpning (ventrikelsondering) bör endast övervägas om ett större intag av vismut har skett inom den senaste timmen. Eftersom vismut är tätröntgen kan ämnet synliggöras på röntgenbilder under flera timmar efter intaget, vilket underlättar bedömningen. Mindre intag kan vanligtvis hanteras med grundläggande stödjande vård.
Ett modifierat Reinsch-test är ett snabbt och tillförlitligt presumtivt test. Ta 10–15 gram av magsäckens innehåll och tillsätt 3 ml koncentrerad saltsyra. Sätt ned en spiral av koppartråd och värm lösningen gradvis i två timmar. En glänsande svart beläggning på tråden kan tyda på närvaro av vismut.
Ersätt vätskor efter behov och övervaka njur- och leverfunktionen under flera dagar. Eventuell njur- eller leversvikt behandlas enligt konventionella metoder. Diagnosen vismutförgiftning kan bekräftas genom att mäta vismutnivåerna i blodet.
Vid svåra fall av vismutförgiftning kan artificiell ventilation och sedering behövas. Kelateringsterapi med dimercaprol, penicillamin eller andra kelaterande ämnen bör endast övervägas i livshotande situationer, eftersom behandlingen själv kan medföra risker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online