Aktivt kol ges ofta oralt till personer som misstänks ha blivit förgiftade, eftersom det fungerar som ett slags universellt motgift. Det verkar genom att binda till gifter och läkemedel i mag-tarmkanalen, vilket hindrar dem från att tas upp i blodet. Aktivt kol har en enorm ytarea och är starkt poröst, vilket gör att det kan binda till en mycket bred samling ämnen.
När aktivt kol intas oralt bildar det en grötaktig blandning som lägger sig som ett skikt över slemhinnan i magsäck och tarmar. Blandningen binder till gifter och läkemedel genom vätebindningar, van der Waals-krafter och elektrostatiska interaktioner. De farliga ämnena fångas sedan in i kolets porer och kan därefter inte längre absorberas ut i blodbanan.
Aktivt kol är effektivt vid många olika typer av förgiftningar, inklusive de som orsakas av läkemedel, kemikalier och tungmetaller. Det är särskilt användbart vid förgiftning av preparat som lätt binds i mag-tarmkanalen, exempelvis opioider, bensodiazepiner och barbiturater.
Aktivt kol betraktas generellt som säkert och väl tolererat. Det kan dock ge vissa biverkningar, som förstoppning, illamående och kräkningar. Det är viktigt att komma ihåg att aktivt kol inte ska ges till patienter som är medvetslösa, har nedsatt svalgreflex eller drabbats av krampanfall, eftersom risken för aspiration då är stor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online