Fetma är ett komplext hälsotillstånd som inte enbart beror på livsstilsval. En rad faktorer ligger helt eller delvis utanför individens kontroll och kan avsevärt öka risken för att utveckla fetma. Här går vi igenom de viktigaste av dem.
Vissa gener kan öka risken för fetma genom att påverka hur kroppen lagrar och använder fett. Forskning visar också att fetma ofta förekommer i familjer, vilket delvis förklaras av ärftliga anlag.
Hormoner som leptin och ghrelin spelar en central roll i regleringen av hunger och mättnadskänsla. När balansen mellan dessa hormon störs kan det leda till ökad aptit och därmed viktuppgång.
Tempot i vilken kroppen förbränner kalorier, det vill säga ämnesomsättningen, har stor betydelse för vikten. Personer med en långsammare ämnesomsättning löper större risk att gå upp i vikt än de med en snabbare sådan.
Risken för fetma ökar med åldern. Det beror på flera samverkande faktorer, bland annat en minskad ämnesomsättning, hormonella förändringar samt förändrade levnadsvanor över tid.
Det finns skillnader mellan könen när det gäller fetmarisk, vilket delvis kan förklaras av en kombination av genetik, hormoner och livsstil. Hur fett fördelas i kroppen skiljer sig också mellan män och kvinnor.
Vissa etniska grupper löper högre risk att drabbas av fetma än andra. Detta beror på en kombination av genetiska, kulturella och socioekonomiska faktorer.
Vissa medicinska tillstånd kan leda till fetma, exempelvis hypothyroidism (lågfungerande sköldkörtel), Cushings syndrom och Prader-Willis syndrom. Vid dessa tillstånd påverkas kroppens hormonbalans och energihantering.
Vissa läkemedel kan orsaka viktuppgång som biverkning. Exempel på detta är kortikosteroider och antidepressiva läkemedel, som kan påverka aptit och ämnesomsättning.
Att förstå dessa okontrollerbara faktorer är viktigt för att bemöta fetma med förståelse istället för skuldbeläggning. En individanpassad behandlingsplan, gärna tillsammans med vårdpersonal, kan göra stor skillnad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online