Enligt Världshälsoorganisationen påverkas upp till 20 procent av alla barn i höginkomstländer av olika former av inlärnings- och utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Insatser för dessa barn, liksom stöd och utbildning för deras familjer, är därför avgörande. Generellt ger samhällsbaserade arbetssätt bäst resultat, men vilken typ av stöd som behövs beror på den specifika diagnosen, personens ålder och individuella behov. Även lärandemålen behöver formas utifrån dessa faktorer.
Utvecklingsstörning är ett samlingsbegrepp för en rad olika tillstånd som uppkommer under barndomen. Spektrumet sträcker sig från lindriga inlärningssvårigheter till intellektuell funktionsnedsättning och svår autism. Dessa funktionsnedsättningar kan påverka många områden av fungerandet, exempelvis tänkande, beteende, språk och sensorisk utveckling.
Lärandemålen varierar beroende på diagnos. För en person med autism kan målen exempelvis handla om att stärka sociala färdigheter och öka förmågan att samspela med andra, medan målen för en person med intellektuell funktionsnedsättning snarare kan vara att utveckla specifika arbetsfärdigheter som gör det möjligt att klara ett yrkesliv.
Samhällsbaserade boendeformer spänner över ett brett spektrum – från gruppbostad till halvsjälvständigt boende med viss tillsyn, till helt självständig bostad. För någon som bor i gruppbostad kan lärandemålen innefatta att bemästra dagliga aktiviteter genom hushållssysslor. Målen kan också handla om att lära sig hantera vissa beteenden för att kunna umgås bra med övriga boende.
För en person som bor kvar i sitt eget hem med stödinsatser ser målen annorlunda ut. Den personen kan exempelvis få hjälp att lära sig hantera sin privatekonomi, balansera kontoutdrag och betala räkningar. En person med utvecklingsstörning som fungerar väl kan däremot bo helt självständigt i samhället, arbeta och till och med studera på universitet eller högskola. Målsättningen bör alltid utgå från personens egna resurser och önskemål.
Många av de inlärnings- och utvecklingsmål som gäller för barn med dessa funktionsnedsättningar liknar andra barns mål, men behöver anpassas efter varje barns individuella förutsättningar. På grund av funktionsnedsättningens karaktär kanske normala utvecklingsmilepäler – som att delta i organiserade lekar med andra barn eller att gradvis bli mer oberoende av sina föräldrar – inte nås vid samma tidpunkt som hos jämnåriga.
Trots detta är det positivt för barnets utveckling och självkänsla att ges lärandemål som liknar andra barns. Det kan handla om att ta ansvar för hushållssysslor, träna på socialt umgänge och få möjlighet att delta i fritidsaktiviteter. Viktigt är att både dessa mål och de pedagogiska målen sätts med hänsyn till barnets specifika behov, och att barnet får den typ av hjälp och det stöd som krävs för att kunna utveckla sina förmågor steg för steg.
Realistiska och meningsfulla lärandemål tas bäst fram i samarbete mellan familjen, skolan och exempelvis habiliteringsverksamheten. Regelbunden uppföljning gör att målen kan justeras allteftersom barnets eller den ungas förmågor och behov utvecklas. Med rätt anpassat stöd, tydliga mål och ett nära samarbete kring barnet ökas förutsättningarna för ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online