Många kroniska sjukdomar i rörelseorganen drabbar händerna. Tillstånd som artros och reumatoid artrit – där den senare är den vanligaste – orsakar deformiteter i händerna och medför ofta kraftig smärta. Om dessa tillstånd lämnas obehandlade riskerar händerna att bli obrukbara och permanent deformerade.
Även om reumatoid artrit idag kan behandlas medicinskt har kliniska studier länge undersökt om handdeformiteter kan förebyggas med hjälp av nattliga viloskenor. Resultatet är samstämmigt: skenorna verkar inte kunna stoppa utvecklingen av deformiteter.
Denna studie genomfördes vid reumatologiska kliniken och kliniken för diagnostisk radiologi vid Universitetssjukhuset i Lund, Sverige. Sju patienter använde nattliga viloskenor under en period av 17 månader. Patienterna fick själva välja vilken hand som skulle bära skenan, och skenan bars sedan på samma hand varje natt. Den hand som inte använde skenan fungerade som kontrollhand för jämförelse.
Studien visade förbättrad rörlighet och greppförmåga i den skenade handen, och patienterna rapporterade också betydande smärtlindring. Tyvärr kunde ingen förebyggande effekt på deformiteterna påvisas. Progressionen av deformationen var identisk i båda händerna, utan någon skillnad mellan dem. Studiens slutsats blev därför att viloskenor inte förebygger handdeformiteter.
En ytterligare klinisk studie, presenterad som en Cochrane-översikt skriven i klarspråk av Egan M. et al. den 20 januari 2003, redovisar nästan samma resultat som tidigare forskning. Slutsatserna anger att det inte finns någon skillnad mellan arbetsskenor och viloskenor, och att resultaten inte visar någon förbättring vad gäller "smärta, greppstyrka, Ritchie-index eller antal svullna leder".
I studien "The Clinical Effectiveness of Static Resting Splints in Early Rheumatoid Arthritis: A Randomized Controlled Trial", genomförd av J. Adams et al. och ursprungligen publicerad online den 18 augusti 2008, deltog 120 patienter. Patienterna delades in i två grupper: en grupp som använde viloskena i kombination med standardiserad arbetsterapi, samt en kontrollgrupp som enbart deltog i arbetsterapin.
I den slutliga analysen registrerades resultat från 56 patienter i studiegruppen och 60 patienter i kontrollgruppen (97 procent av respektive grupp), eftersom övriga valde att inte fullfölja deltagandet. Slutsatsen var att ingen förebyggande effekt på deformiteter kunde noteras, och inga andra signifikanta skillnader i förbättring sågs mellan grupperna – vare sig gällande smärtlindring, grepp eller rörlighet. Den slutgiltiga rekommendationen blev att viloskenor inte bör användas för tidig behandling eller förebyggande av handdeformiteter.
De flesta studier är överens om att viloskenor inte har någon effekt på själva deformiteten, varken som behandling eller som förebyggande åtgärd. Eftersom varken deformiteten eller dess progression påverkas rekommenderar forskarna inte användning av viloskenor för detta syfte.
Det finns dock vissa undantag. En studie pekade på att viloskenan gav signifikant smärtlindring, och en annan studie visade att patienterna föredrog att använda en vadderad handledsskena framför att inte använda något alls. Viloskenor kan alltså fortfarande ha ett värde som komfort- och smärtlindringshjälpmedel, även om de inte kan förebygga handdeformiteter vid reumatoid artrit.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online