Knäproteser är ofta nödvändiga för personer med slitna eller skadade knäleder. De första moderna proteserna utvecklades i mitten av 1900-talet och har sedan dess utvecklats till avancerade implantat som ger människor större rörelsefrihet och möjlighet att gå smärtfritt, med få biverkningar.
Enligt Anderson Orthopaedic Research Institute är knäproteser till stor nytta för personer som lider av artros, en sjukdom som successivt sliter ned brosken i knäleden och orsakar smärta samt nedsatt rörlighet.
De moderna knäproteserna gjorde sitt intåg under 1960-talet i form av så kallade ledade implantat. Dessa tillät dock inte patienten att böja eller rotera knät på naturligt sätt, och de lossnade ofta kort tid efter operationen. Dessutom var infektionsrisken hög hos denna tidiga typ av implantat.
Under 1970-talet utvecklades kondylära knäimplantat, vilket gav patienterna betydligt bättre rotationsmöjligheter i knäleden. En begränsning var dock att implantaten endast tillverkades i två olika storlekar, vilket gjorde det svårt att anpassa dem individuellt.
Unikondylära, eller partiella, knäproteser har genomgått en omfattande vidareutveckling fram till 2009. Numera innebär denna typ av operation färre biverkningar och mindre blodförlust, eftersom ingreppet utförs genom ett mindre snitt på upp till cirka åtta centimeter. Detta leder även till en snabbare återhämtning för patienten.
Enligt Utah Hip and Knee Center pågår det, såsom år 2009, forskning kring en ny typ av knäprotes där benet faktiskt växer in i själva implantatet och håller det stadigt på plats. En sådan lösning skulle kunna minska antalet komplikationer efter knäprotesoperationer avsevärt och göra resultaten mer långvariga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online