Människans syn är binokulär, vilket innebär att båda ögonen registrerar en bild från något olika vinklar och att hjärnan sedan sammanfogar de två versionerna till en enda skarp bild. När ögonen inte kan fokusera på samma punkt samtidigt störs denna process, och det är precis detta som Lancasters röd-gröna test hjälper läkare att undersöka.
Walter Brackett Lancaster, medicine doktor, utvecklade det röd-gröna testet 1939 för att mäta avvikelsen som uppstår när en persons ögon inte är riktade mot samma punkt, ett tillstånd som kallas heterofori. Dr. Lancaster studerade hur musklerna runt ögat påverkar synen, och hans test gör det möjligt att mäta de två ögonens felställning samtidigt men separat.
Lancasters röd-gröna test används främst för att mäta skelning (strabism), ett tillstånd där båda ögonen inte kan fokusera på samma punkt samtidigt, exempelvis vid korsögdhet. Testet mäter ögats position i nio specifika riktningar för att avgöra vilka ögonmuskler som är svaga och behöver korrigeras.
Testet används även för att bekräfta misstänkt mild myasthenia gravis, en autoimmun sjukdom som stör signalöverföringen mellan nerver och muskler och som kan ge symtom i ögonen.
Patienten får en intravenös dos av edrofoniumklorid, ett läkemedel som tillfälligt förbättrar muskelstyrkan, samt skyddsglasögon med ett rött glas framför ena ögat och ett grönt glas framför det andra. Undersökaren riktar därefter ett grönt ljus mot en av de nio diagnostiska positionerna, och patienten får placera ett rött ljus ovanpå det gröna.
Medan patienten utför uppgiften dokumenteras varje ögas position noggrant. Om de två ljusen inte hamnar exakt ovanpå varandra kan läkaren utifrån avvikelsen avgöra vilken muskel som är försvagad och vilken korrigering som krävs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online