När du kör bil upptäcker du ett vägmärke långt borta och kastar sedan en snabb blick på instrumentpanelen bara några decimeter bort. För att kunna se båda sakerna tydligt måste dina ögon kontinuerligt anpassa sig till de olika avstånden. Men hur går denna process egentligen till?
Processen där ögat fokuserar kallas ackommodation. Vid ackommodation böjer ögats lins de inkommande ljusstrålarna så att de sammanstrålar på näthinnan, som ligger längst in i ögats baksida. På så sätt bildas en skarp bild som hjärnan kan tolka.
Linsen är nyckeln till att ögat kan fokusera på olika avstånd. När du betraktar objekt långt bort är linsen relativt platt. När du istället tittar på något nära, till exempel en bok eller din mobilskärm, ändrar linsen form och blir mer rundad eller sfärisk. Denna flexibilitet gör det möjligt för ljusstrålarna att brytas korrekt oavsett avstånd.
Linsens form kontrolleras av en liten muskel i ögat som kallas ciliärmuskeln. När muskeln slappnar av spänns fibrerna som förbinder muskeln med linsen åt, vilket gör att linsen plattas ut och blir mindre sfärisk – perfekt för att se på långt håll.
För att fokusera på objekt nära ögonen drar sig ciliärmuskeln istället samman. Samtidigt gör linsens naturliga elasticitet att den kan bukta utåt och anta en mer sfärisk form. Detta ökar ljusbrytningen så att bilden landar skarpt på näthinnan även vid korta avstånd.
Med stigande ålder förlorar linsen gradvis sin elasticitet. Detta tillstånd kallas presbyopi, ofta kallat ålderssynthet. När linsen blir stelare blir det allt svårare att fokusera på närliggande objekt, vilket är anledningen till att många behöver läsglasögon från medelåldern och framåt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online