Synfältet är hela det område vi kan se när ögonen är riktade rakt framåt. Det består av två delar: den centrala synen (fovealvisionen), med vilken vi uppfattar detaljer allra skarpast, samt det perifera sidoseendet. Med hjälp av både manuella och datorbaserade synfältstest kan läkare upptäcka luckor eller bortfall i sidoseendet. Sådana avvikelser kan tyda på ögonsjukdomar som åldersmakulopati (gul fläcksjuka) och glaukom (grön starr), men även på neurologiska problem till exempel efter stroke, huvudskada eller vid tumörer, hjärnsvullnad samt tillstånd som försämrar blodcirkulationen till hjärnan.
Konfrontationstestet är en enkel, manuell undersökning som utförs av en läkare eller optiker. Ett finger eller en hand flyttas långsamt från de fyra yttre områdena av det perifera synfältet mot mitten, och därefter tillbaka ut mot kanterna igen. Patienten uppmanas att hålla blicken fäst vid näsan på personen som utför testet och signalera så snart fingret eller handen dyker upp i synlinjen. På så sätt kan grova defekter i sidoseendet snabbt identifieras.
Detta test undersöker den centrala synen och används främst för att upptäcka tecken på makuladegeneration. Patienten fokuserar på en svart prick i mitten av ett rutnät med jämna linjer och ska genast uppmärksamma läkaren om pricken inte syns, eller om linjerna verkar suddiga, krokiga eller förvridna. Även tomma eller grumliga områden i rutnätet kan vara ett varningstecken som bör utredas vidare.
Vid datoriserad perimetri tittar patienten in i ett skålformat instrument som kallas perimeter. Vid statisk perimetri blinkar ljus på fasta positioner, medan ljuspunkterna vid kinetisk perimetri förflyttar sig. Patientens trycker på en knapp varje gång ett ljus uppfattas, och efter undersökningen genereras en utskrift som visar exakt vilka områden där ljusen inte sågs – det vill säga var synfältet har svagheter eller bortfall. Undersökningen är smärtfri och tar oftast bara några minuter per öga.
Här används en skärm med ett mönster som liknar en måltavla. Små objekt av olika storlek, monterade på spetsen av en stav, förs över skärmen från ytterkanten mot mitten medan patienten signalerar så snart objektet uppfattas. Den punkt där varje objekt kommer in i synfältet markeras på skärmen, och punkterna kopplas samman till en kontur som ger en bild av patientens synfält.
Denna metod använder ett skimrande rutnät av ljus för att testa både det perifera och det centrala synfältet. Tekniken anses vara ett känsligare verktyg än traditionell statisk eller kinetisk perimetri för att diagnostisera tidigt glaukom och skador på synnerven, eftersom den upptäcker förändringar innan synfältet hunnit försämras märkbart.
Oavsett vilken metod som används är syftet detsamma: att kartlägga synfältets utsträckning och kvalitet. Tidig upptäckt av synfältsdefekter är avgörande för att kunna behandla underliggande sjukdomar i tid och bevara synen så länge som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online