Det finns olika typer av färgblindhet, beroende på vilka tappar i näthinnan som är påverkade. Näthinnan innehåller tre typer av tappar: röda, gröna och blå. Om en av dessa är defekt uppfattas motsvarande färg inte på samma sätt som av andra människor. Defekter i de röda eller gröna tapparna kallas röd-grön färgblindhet och är den vanligaste formen av tillståndet.
Färgblindhet ärvs från modern och förs vidare via X-kromosomen. Därför drabbar röd-grön färgblindhet främst män. Vissa personer får dock färgblindhet till följd av sjukdomar eller som biverkning av vissa läkemedel, eller så kan det bero på ögonsjukdomar som grön starr (glaukom) eller makuladegeneration. Idag finns det ingen bot mot tillståndet.
Dikromatism uppstår när en hel typ av tappar saknas. Saknas de röda tapparna blir resultatet protanopi, saknas de gröna tapparna kallas det deuteranopi, och saknas de blå tapparna talar man om tritanopi. Mildare former, där tapparna finns men fungerar bristfälligt, kallas protanomali respektive deuteranomali.
Protanopi drabbar ungefär en av 100 män. Personer med detta tillstånd har svårt att skilja mellan rött, orange och gult, och rött kan till och med förväxlas med svart. Blått, violett, lavendel och lila kan alla framstå som nyanser av blått. Vid den mildare formen, protanomali, uppfattas rött, orange och gult som tonade mot grönt.
Deuteranopi kan drabba upp till fem av 100 män. Vid deuteranomali är de gröna tapparna svaga, vilket gör att grönt, gult, rött och orange ses som nyanser av rött. Detta är den vanligaste formen av färgblindhet. Vid den svårare formen, deuteranopi, framstår rött, gult, orange och grönt mer eller mindre som samma kulör.
Tritanopi är en ovanligare form av färgblindhet och kan drabba både kvinnor och män, eftersom den inte förs vidare via X-kromosomen. Personer med tritanopi har svårt att skilja på blå nyanser, som ofta uppfattas som tonade mot grönt.
Monokromatism uppstår när ingen eller endast en av tappyperna fungerar ordentligt. Ingen färg uppfattas alls – bara nyanser av svart, grått och vitt. Denna typ av färgblindhet är mycket sällsynt.
De flesta med färgblindhet kan kompensera för sitt nedsatta färgseende, till exempel genom att känna igen en röd trafiksignal utifrån dess position. Vissa yrken kräver dock korrekt färgseende, och sökande testas därför för färgblindhet vid anställning. Det gäller bland annat piloter, elektriker, lokförare samt tjänster inom mode- och konstbranschen, där förmågan att skilja mellan olika färgnyanser är avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online